- Project Runeberg -  Djurens lif / Foglarnes lif /
xviii

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Svagare foglar draga under vägen nytta af skogar och buskar for att skydda sig och
flyga åtminstone om dagen så mycket som möjligt från träd till träd, från skog till
skog. Hönsfoglar, som hafva svårt för att flyga, tillryggalägga en ansenlig del af
vägen till fots, många vattenfoglar simma äfven mindre stycken. – Vandringen kan
stundom likna flyttningen så till vida som den företages vid en bestämd tid med
större eller mindre regelbundenhet. Många af de i höga norden lefvande arterna
äro vandringsfoglar, som visserligen hvarje år stryka omkring inom ett visst område,
men icke alla år företaga vidsträcktare resor till mildare eller på näring rikare trakter.
Dessa vandringar framkallas sannolikast af börjande eller redan förekommande, må
hända endast väntad brist. Alla foglar, som söka sin föda på marken, för hvilka
således födan tidtals täckes af djup snö, vandra med större regelbundenhet än de,
som söka sin föda på trädens grenar. Derför uppträda dessa senare, särdeles de
foglar, som lefva af trädfrön och bär, icke alla vintrar i sydligare nejder och uteblifva
ofta många år efter hvar andra, hvaremot de nästan ofelbart inställa sig, om frön
och bär härstädes finnas i öfverflöd. På hvad sätt de kunna erhålla någon
kännedom härom, är tills vidare en gåta och lemnar ett skenbart stöd för tron på
»instinkt». Säkert är emellertid, att de regelbundet infinna sig der öfverflöd på föda
finnes. I motsats till dessa obestämda vandrare draga sig alla foglar, hvilka lefva i
höga bergstrakters öfra regioner, för hvarje år regelbundet ned till lägre belägna
trakter och återvända vid vårens början, likaledes på bestämd tid, till sin
vistelseort; deras resa liknar i detta hänseende de verkliga flyttfoglarnes. – Foglarne stryka slutligen under hela året och öfver hela jorden. Alla ungkarlar eller enklingar bland foglarne stryka, och härtill nödgas de större roffoglarne redan för sin lifnärings skull. Andra sväfva omkring i landet, skenbart mera för sitt nöje än af nödvändighet;
somliga röra sig dervid inom en mycket trång krets, andra åter genomvandra flera
mil. I de länder, som ligga mellan vändkretsarne, kan äfven detta ombyte af
vistelseort antaga någon likhet med en flyttning. På hvad sätt foglarne än må resa, vare
sig de flytta eller stiyka omkring, och huru långt deras färd än må utsträcka sig,
hafva vi likväl alltid att söka deras hemvist der, hvarest de para och fortplanta sig.
I denna mening kan boet kallas fogelns hus.

Däggdjuren tyckas vara till for menniskans nytta, foglarne för hennes nöje.
De förra måste betala sin tribut, om de icke skola utrotas af menniskan, de senare
åtnjuta deremot ett företräde framför alla andra djur: de ega menniskans välvilja
och tillgifvenhet. Behaget af deras gestalt, skönheten af deras färger, deras qvicka
och snabba rörelser, deras stämmas välljud, deras älskliga väsende fängsla oss
oemotståndligt. Redan de första menniskor, om hvilkas känslor vi hafva någon kunskap,
voro foglarnes vänner; vildarne togo dem under sitt skydd; förflutna tiders prester
sågo i dem heliga djur; forntidens och nutidens skalder inspireras af dem. Deras
lif, deras stämma, deras flygt, deras tydliga belåtenhet med siri tillvaro verkar
upplyftande och uppbyggligt på oss. Vi unna dem gerna den gästfrihet, som vi neka
däggdjuren och ännu bestämdare reptilierna, vi unna dem den gerna, äfven om de
göra oss föga nytta. Bland foglarne utvälja vi oss flera husdjur och tamdjur än
bland alla andra diur. Till och med då vi förfölja dem med nät och snaror eller
jaga dem, utslocknar icke den böjelse vi hysa för dem. De äro våra skötebarn och
älsklingar. Deras lif är af stor betydelse för våra egodelar och vårt välbefinnande.
Foglarne äro en oumbärlig länk i varelsernas långa kedja; de öfvervaka jemvigtens
bibehållande i djurverlden och afvärja och hämma de förderfliga öfvergreppen från
andra klasser, särdeles från insekterna, hvilka må hända skulle ödelägga naturen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free