Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
FÖRSTA ORDNINGEN: Sångfoglar eller Tättingar (Oscines)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väl som i öknen; de saknas ingenstädes, hvarest någon möjlighet att uppehålla lifvet
erbjuder sig för dem: till och med på de nakna klippöarna midt i Ishafvet finna de
ännu tillflyktsort och föda. Endast på Sydpolens fastland saknas de, ty detta förmår
icke erbjuda dem lifvets nödtorft, huru förnöjsamma de än äro. Deremot undvika
ganska få menniskans närhet; tvärt om inbjuda många bland dem sig sjelfva såsom
gäster hos jordens herre och besöka helt tillitsfullt hans hus och lada, hans trädgård
och fruktplanteringar, och helt säkert skulle ingen enda af ordningens medlemmar
sky menniskans bostäder, om hon icke på ett störande och fiendtligt sätt ingrepe i
deras lif, om också blott genom att för sina ändamål omgestalta de för dem
lämpliga vistelse- och boningsplatserna.
Sångfoglarne räknas med rätta till fogelklassens högst begåfvade medlemmar.
Ehuru nästan utan undantag i hög grad viga och rörliga, äro likväl icke alla
utmärkta flygare, men några täfla äfven häri med hvarje annan, fogel, och flertalet
öfverträffar i flygförmåga andra ordningars alla medlemmar. På marken röra de flesta
sig lätt och ledigt, somliga gående, andra hoppande, men blott få trippande, och
slinka igenom täta snår och buskverk med samma vighet som en mus. På trädens
stammar och grenar klättra somliga med förmåga att utföra verkliga konststycken.
Flertalet skyr visserligen vattnet, men några arter reda sig äfven i detta på ett
snart sagdt oöfverträffligt sätt och jaga löpande på dess botten eller flyga genom
det brusande och skummande vattenfallet. Af sinnena står svnen främst, dernäst
tyckas hörsel och känsel bäst utvecklade, smaken torde deremot knappt hafva någon
särdeles betydelse, och lukten är väl blott hos enstaka arter någorlunda utvecklad.
Hjernan är stor, och häremot svara äfven det skarpa forståndet, den djupa känslan,
det lifliga väsendet, som utmärka de flesta af ordningens medlemmar, l allmänhet
äro de visserligen godmodiga och förtroliga, men i farans stund ådagalägga alla sin
förmåga att rätt bedöma förhållandena. De lära känna sina fiender och undvika faror
lika väl som de å andra sidan gerna hylla sig till sina vänner och väl förstå
uppskatta deras välvilja. Så, väl deras goda egenskaper som deras lidelser äro väl
utpreglade: allt efter omständigheterna kunna de vara sällskapliga, fredliga och
ömsinta eller enstöriga, stridslystna och likgiltiga. De äro eldiga i sin kärlek och
derför äfven svartsjuka, tyranniska och äregiriga. Om det gäller, strida de med näbb
och klor lika väl som med sin sång med samma artmedlemmar, bland hvilka de
eljest lefva i fred och rö, hvilka de visa den största tillgifvenhet och för hvilkas skull
de må hända prisgifva sig åt förderfvet. Deras lifliga känsla bemästrar ofta deras
förstånd, beröfvar somliga all besinning och kostar dem till och med deras lif. De
flesta ega ett förträffligt miune, som väsentligen bidrager att utbilda och fullkomna,
deras begåfning, och af deras lifliga och lidelsefulla lynne betingas äfven deras
rörlighet, som oafbrutet håller dem verksamma från tidigt på morgonen till sent på
aftonen. Endast då de sofva, äro de i stillhet. Så snart de vakna, hafva de genast
någon sysselsättning, om också blott med att putsa sina fjädrar. En stor del af
dagen egnas åt de vigtiga närings bestyr en, en knappt mindre tid åt sången, hvari de
egentliga sängarne äro verkliga mästare och hvaraf de hängifva sig med hänförelse
och uthållighet. De sjunga icke blott för sin hona eller i fångenskapen för sin
vårdare utan äfven för sitt eget nöje, och derjemte blir sången ett vapen, hvarmed de
kämpa, segra eller duka under.
Sångfoglarnes lefnadssätt är lika så mångsidigt som deras begåfning, deras
uppförande lika föränderligt som deras lynne. De flesta bland dem äro i hög grad
sällskapliga, endast tillfälligtvis anträffas enstöringar och blott under häckningstiden par;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
