Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
FÖRSTA ORDNINGEN: Sångfoglar eller Tättingar (Oscines)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SÅNGFOGLAR ELLER TÄTTINGAR.
rörligaste lif, näringsbestyret undanstökas som allra hastigast, sång och jubel herska
öfver allt, under flygten uppföras lekar, och merendels flera gånger under dagens lopp
egnas tillfället åt kärlekens fröjder. De enstöriga arterna förfölja med större raseri
än vanligt sina likar, de arter, som icke upplösa sina föreningar, bilda kolonier, inom
hvilka det till en början ingalunda alltid går så alldeles fredligt till, utan tvärt om
kif och strid om boplatser och bobyggnadsmaterial ofta nog upphetsa sinnena, men
snart inträder likväl åter frid, sedan platserna blifvit upptagna, boet fårdigbygdt eller
äggen lagda. Sjelfva boet erbjuder den rikaste mängd af former, och inom denna
ordning anträffas de yppersta byggmästarna, verkliga konstnärer i sitt slag. Hvarje
kull utgöres af 4 till 12 och flera, merendels brokiga ägg, hvilka vanligen bada
föräldrarne hjelpas åt att utkläcka, liksom de äfven sedermera gemensamt draga
försorg örn ungarne. Under sommarens lopp följer vanligen en andra, till och mecl en
tredje kull på den första.
Sångfoglarne kunna i allmänhet betraktas som i öfvervägande mån nyttiga
djur, ehuru visserligen äfven bland dem finnas sådana, som möjligen göra mera skada
än nytta. Dessa äro likväl få; de allra flesta arterna förvärfva sig genom utrotande
af skadliga insekter, snäckor och maskar stora förtjenster om bevarandet af våra
nyttiga växter, och ogerna skulle vi vilja undvara det icke obetydliga antal
Sångfoglar, hvilka med sin sång upplifva skog och mark och derigenom bilda ett af
vårens ljufvaste behag. De bästa sängarne äro derjemte de, som göra oss den största
nyttan, hvaremot de, som äro stympare i sång, äfven äro skadligast, och till dem
räkna vi åtskilliga kråkor äfvensom flera små finkar och väfvarefogiar. Men äfven
de göra likväl åtminstone tidtals någon nytta genom bortplockande af ogräsfrön och
genom tillfällig insektfångst, ehuru de å andra sidan vid vissa tider, då de förenade i
stora svärmar angripa den mognande säden eller frukten, kunna bli rätt besvärliga.
Icke blott hos oss utan äfven af andra folk i främmande verldsdelar betraktas derför de
små kornätarne med rätta som ovälkomna gäster, ty deras mängd gör dem
fruktansvärda och detta så mycket mer som de ödelägga nästan lika mycket som de uppäta.
Deras kraftiga förföljande kan af detta skäl väl rättfärdigas, hvartill kominer att
deras kött utgör en verklig läckerhet. Men äfven bortfångandet af en och annan i
större, antal uppträdande, icke skadlig art, såsom t. ex. trasten, är icke ett allt för
oförlåtligt brott, och ingalunda äro fog elf ängarne skulden till dessa foglars aftagande,
om ett sådant ens kan bevisas. Allt detta oaktadt är det väl vardt att taga deras
försvar, ty sångfoglarnes hela ordning, med undantag af de få starkare och snabbaste
arterna, är i hög grad utsatt för förföljelser af de mest olika fiender.
En stor mängd Sångfoglar infångas äfven för att bereda menniskan ett nöje,
och ingen annan ordning lemnar en sådan mängd burfoglar som denna. Den
klagolåt, som af ömma själar i all enfald höjes öfver de stackars fångna burfoglarne, är
emellertid allt utom berättigad, ty att med omsorg och sorgfällighet vårda och
tämja en fogel och på bästa sätt ersätta hans förlorade frihet för att i stället fröjdas
åt hans härliga sång, är alldeles icke att på ett orättfärdigt sätt beröfva en ädel
varelse friheten. Men så länge en oförståndig uppfattning gör sig gällande äfven i
djurskyddsföreningar och i dem vanligen regelbundet omhuldas och utvecklas, kan
man knappast vänta någon ändring af dylika föreställningar.
Tättiugarnes ordning är, såsom nämndt, den artrikaste inom hela klassen, och
dess naturliga indelning har erbjudit de största svårigheter. Lyckligast synas oss
Cabanis, Lilljeborg och Sundevall hafva löst denna uppgift, och den
sistnämndes arbeten ligga till grund för den här följande framställningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
