Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första flocken: Trast-tättingar (Cichlomorphæ)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
NÄKTERGALAR.
ten och den ende, som finnes i Skandinavien (der han träffas i de sydligaste provinserna af Sverige samt på Oland och Gotland), östra Pommern samt hela norra och mellersta Ryssland, Polen och möjligen äfven Galizien. Äfven förekommer han, ehuru temligen enstaka, i mellersta Donaudalen från Wien nedåt floden och uppträder slutligen på andra sidan Ural i alla flod- och strömdalar i vestra Sibiriens steppländer, der han företrädesvis bevarat hela renheten och rikedomen i sin fylliga sång. - Om vintern vandra båda arterna till mellersta och vestra Afrika, den nordliga näktergalen begifver sig sannolikt äfven till Asiens sydliga länder, särskildt Syrien.
Båda näktergalsarterna öfverensstämma till sitt lefnadssätt i allt väsentligt med hvar andra. »Alla näktergalens rörelser», säger Naumann, »ske med öfverläggning och värdighet; de ställningar han intager förråda stolthet, och genom dessa egenskaper höjer han sig på visst sätt öfver alla våra öfriga sångare. Hans åtbörder tyckas antyda hans medvetande om, att detta företräde allmänt erkännes. Mot menniskorna är han förtrolig, bor gerna i deras granskap och utmärker sig genom sitt lugna och stilla uppförande. Mot andra foglar visar han sig ganska fredlig, äfven med sina likar ser man honom sällan kifvas.» Vanligen varseblir man näktergalen sittande på grenarne icke särdeles högt öfver marken i en temligen upprätt ställning med upplyft stjert och vingarne så djupt sänkta, att deras spetsar komma att ligga under stjertroten. Bland qvistarne hoppar han sällan, men då med stora språng; på marken för han sig mycket upprätt och hoppar, som Naumann säger, omkring med »stolthet» språngvis, med ett ögonblicks hvila mellan hvarje språng.
Näktergalens slag, som framför alla andra foglar förvärfvat honom vårt tycke och öfverträffar alla andra foglars i välljud och rikedom, är, såsom Naumann förträffligt säger, »så utmärkt och egendomligt, i det samma herskar en sådan mångfald af toner, en så angenäm omvexling och en så förtjusande harmoni, som vi icke träffa i någon annan fogels sång. Med obeskrifligt behag omvexla milda flöjttoner med smattrande ljud, klagande toner med glada, smältande med drillande; då en ton börjar sakta, derpå småningom tilltager i styrka och åter bortdör, anslås i en annan en hel rad toner med smakfull styrka; och med gladare toner sammansmältas vemodiga, med de renaste flöjttoner jemförliga. Pauserna mellan de olika stroferna förhöja verkan af dessa hänförande melodier, hvarjemte det i dem herskande lagom hastiga tempot förträffligt bidrager att rätt framhålla deras skönhet. Ömsom förvånas man öfver dessa förtrollande toners mångfald, ömsom öfver deras fyllighet och utomordentliga styrka, och vi måste nästan anse som ett halft underverk, att en så liten fogel är i stånd att frambringa så kraftiga toner och att en så betydlig styrka kan ligga i sådana strupmuskler. Många strofer frambringas verkligen med en sådan kraft, att deras gälla toner göra ondt i öronen på den, som hör dem i närheten». Äldre hannar slå regelbundet bättre än de yngre, ty äfven hos foglarne fordrar sångens ädla konst öfning. Eldigast ljuder slaget, då svartsjukan kommer med i spelet; då blir sången ett vapen, som hvarje sångare söker begagna på bästa sätt. En och annan näktergal låter höra sig företrädesvis om natten, andra åter sjunga nästan endast om dagen. Under det första kärleksruset, innan honan lagt sina ägg, förnimmes den härliga sången vid alla timmar på natten, men sedan blir det tystare vid denna tid: sångaren tyckes hafva funnit mera lugn och hafva återtagit sitt vanliga lefnadssätt. Den nordliga näktergalens slag utmärker sig genom djupare toner och ett långsammare, lugnare, af längre pauser afbrutet föredrag, är starkare och mera smattrande än den sydliga näktergalens, men strofernas mångfald är mindre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
