Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första flocken: Trast-tättingar (Cichlomorphæ)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRÖMSTARAR.
Strömstarar. Vår vanliga Strömstare (Cindus aquctficus, fig. 6, a),
skiffer-färgad, men brun och med dragning åt rödt i nacktrakten och på bakre delen af
bröstet samt svart på undergumpen, igenkännes lättast genom den mot dessa färger
skarpt afstickande hvita färgen på strupe, hals och frambröst.
Strömstaren är hemma både i gamla och nya verlden och vistas i synnerhet
vid fjellbäckar i norden. Om vintern, då dessa till större delen betäckas af snö och
is, begifver han sig söder ut och träffas då nära nog i hela Sverige vid
qvarn-strönimar och andra rinnande vatten, som icke tillfrysa. Strömstarens egentliga
jagt-område är icke så mycket stränderna som fast mer sjelfva vattnet, i hvilket han
äfven om vintern måste kunna dyka ned. Derför håller han sig helst till vattenfall
och strömhvirflar, som aldrig tillfrysa, och vistas företrädesvis i vattnet närmast intill
sjelfva fallet, hvarest strömmen tillför honom många slags föda. Han är en mycket
osällskaplig fogel, som utom under parniiigstiden alltid lefver ensam. Han sitter
sällan i träd eller buskar, utan tager vanligen plats på en sten eller påle, från
hvilken han kan gifva akt på vattenytan, och störtar sig oförfäradt ned på sitt byte,
alldeles obekymrad om det skummande och brusande vattnet. På stranden springer
han raskt fram öfver stenarne och vippar dervid med stjerten liksom ariorna. Från
småstenarne vadar han djupare och djupare ut i vattnet till dess detta alldeles
öfversköljer honom, men vanligen förblir han endast 15-20 sekunder under ytan.
När han simmar, tager han stundom vingarne till hjelp. Hans flygt erinrar om
is-fogelns men har må hända ännu mera likhet med gärdsmygens. Vanligen flyger
han blott från den ena stenen till den andra, men när han förföljes, svingar han sig
stundom upp öfver trädtopparne vid stranden. Om ock ej skygg, är han likväl högst
försigtig och flyr vanligen redan på afstånd för menniskor. Sedan han funnit att
ingen fara hotar honom, kan han emellertid blifva ovanligt förtrolig och står då vid
vattenqvarnar gerna på vänskaplig fot med mjölnaren och hans folk. - Hannens
sång är ett sakta, särdeles behagligt qvittrande, som liknar blåhakesångarens och
gärdsmygens toner. Till och med vid sträng köld sjunger strömstaren, om blott
himlen är klar. - Hans föda består nästan uteslutande af insekter och deras larver,
men om vintern säges han äfven förtära små musslor och småfisk samt rom. -
Boet bygges mellan stenklyftor, vid qvarndammar, under broar o. s. v., består af
mossa, gräs och löf samt har alltid ett konstgjordt eller naturligt tak och en kort
och trång ingång på ena sidan. Honan räfvar sina 4-6 ägg så ifrigt, att hon kan
tagas i boet.
Bland de öfriga tre familjerna af ocreaternas falang vilja vi erinra om
Ärle-trastarne eller Svalärlorna (Ileniciiridce), indiska regionens foglar,
kännetecknade genom en lång, djupt klufven stjert och med en färgdrägt af hvitt och svart.
I Indiens, Kinas och de Malajiska öarnas bergstrakter föra dessa foglar vid floderna,
helst vid forsarne, ett lefnadssätt, som påminner både om våra ariors och
ström-starars lif.
En annan familj bildas af de vackert tecknade Stylt-trastarne (Eucichlidce),
med kort stjert och korta, trubbiga vingar, i hvilka armpennorna äro nästan lika
långa som smällpennorna. Dessutom bidraga de långa mellan fötterna att gifva
ett egendomligt utseende åt dessa foglar, som tillhöra östra halfklotets heta zon.
Deras teckning är en praktfull blandning af grönt och glänsande blått eller svart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
