Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första flocken: Trast-tättingar (Cichlomorphæ)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄRLOR.
23
och torra blad samt inuti fodradt med ull och andra mjuka ämnen. Det står i
hålor och fördjupningar, regelbundet nära vattnet. - Genom sitt behag och sin
förtrolighet vinna de flesta arior äfven det råaste sinne och hafva derför få fiender bland
menniskorna, men desto flera bland rofdjuren, hvarjemte de till följd af sin
vistelseort äro utsatta för många slags faror; emellertid föröka de sig starkt. I bur hållas
de sällan.
Sädesärlan, äfven kallad Ringärla och Isspjerna (Motacilla alba, fig. 8),
är askgrå, ined nacken och bakhalsen, strupen och framhalsen samt vingarne svarta.
Pannan, tyglarne, kinderna, halsens sidor och buken äro hvita. Honan har vanligen
den svarta färgen på strupen mindre utbredd än hvad den är på hannen. Längden
utgör 200 mm., hvaraf stjerten mäter 98 mm.
Sädesärlan bebor hela Europa, äfven Island, vestra och mellersta Asien samt
Fig. 8. Sädesärla (Motacilla alla).
Grönland och vandrar om vintern till det inre af Afrika, ehuru en och annan tager
sitt vinterherberge redan i södra Europa, till och med i Tyskland. Hos oss infinner
hon sig i början af april, vid gynsam väderlek ofta redan under de sista dagarne af
mars, och lemnar oss först i oktober. Hon är i högsta grad liflig och orolig samt
från tidigt på morgonen till sent på "aftonen i ständig rörelse. Endast då hon sjunger,
sitter hon verkligen orörlig, upprätt med nedhängande stjert, på ett och samma ställe,
eljest löper hon oupphörligt fram och till baka eller vippar åtminstone med stjerten.
Då hou går, håller hon kropp och stjert vågräta och drager något litet in halsen.
Hennes flygt går i långa stigande och fallande bågar, som till sammans teckna en
ormlinie, merendels lågt och på korta sträckor öfver vattnet eller marken; stundom
flyger hon likväl med ens ett långt stycke och störtar sig plötsligt rakt ned, då hon
vill sätta sig, hvarvid hon först strax ofvan marken utbreder stjerten f Or att mildra
fallets häftighet. - Sädesärlan trifves väl med sina likar, med hvilka hon gerna retas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
