- Project Runeberg -  Djurens lif / Foglarnes lif /
25

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första flocken: Trast-tättingar (Cichlomorphæ)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

PIPLÅRKOR. 25

baka i landet. I april har honan slutat lägga sin första kall, i juni den andra.
Ungarne tillväxa hastigt och lemnas snart af föräldrarne. Ungarne af första kullen
förena sig likväl sedan med sina syskon och de gamla för att intill afresan lefva
mer eller mindre troget till sammans. Om hösten draga familjerna alla qvällar till
rördammarne och söka sig här sofplatser bland svalor och starar. Senare förena sig
alla traktens familjer till skaror, som kunna långs flodstränderna växa till tusentals
foglar, och anträda gemensamt flyttningen, hvarvid de om dagarne stryka från den
ena betesmarken eller nyplöjda åkern till den andra, men alltid i resans rigtning,
till dess mörkret infaller, då de under högljudt skri höja sig och flyga i sydvestlig
rigtning.

Vackrare än Sädesärlan är Gråärlan (Motacitta siilfiirea, fig. 6, b), som på
öfversidan är askgrå, på undersidan svafvelgul ined svart strupe, hvilken af en hvit
strimma skiljes från den grå öfversidan. Öfver vingarne gå två ljusgråa, föga
märkbara band. .- Gråärlan finnes i hela Europa från södra Sverige, der hon blifvit faunen
?ii gång, samt i största delen af Asien och i Afrika, i synnerhet i Atlas, Abessiniens
och vestkustens högländer. I norra Europa är hon sällsynt, men från mellersta
Tyskland söder ut förekommer hon nästan öfver allt i bergstrakterna.

En af de vackraste, om ej den vackraste af alla arior, Sporreärlan (Motacitta
citrcola, fig. 9, a), hvars egentliga hemvist är nordöstra Europas och Asiens tundra,
har flera gånger förflugit sig till vestra Europa. Hennes kroppslängd är ungefär 18
cm., hvaraf 8 cm. komma på stjerten. Hufvudet och hela buksidan, med undantag
af de hvita understjerttäckarne, äro lifligt citrongula. Nacken och framryggen äro
svarta, hvilken färg dock så småningom öfvergår i den öfriga ryggsidans skiffergråa
färg. Under häcktiden har hon på tundran vissa bestämda uppehållsorter,
vattendränkta, af täta videsnår och yppigt gräs beväxta platser, der hon då sällan saknas,
medan inan på andra ställen förgäfves får leta efter henne.

Gulärlan (Motacitta flava, fig. 9, b) är ofvantill olivgrön med blågratt hufvud,
på undersidan gul. Vingar och stjertfjädrar äro svartaktiga med ljusare kanter.
Näbb och fötter äro svarta. Hos honan och ungarne äro alla färgerna blekare.
Längden är i allmänhet 17 cm., hvaraf stjertens längd utgör 7 cm. Hon är hos
oss temligen allmän och häckar i Europa, mellersta Asien och nordvestra Amerika
samt vandrar om vintern till södra Asien, mellersta och södra Afrika. Hon vadar
icke så gerna i vattnet som Sädesärlan, men är liksom denna en ifrig insektjägare.
Boet liknar ett lärkbo och finnes i högt gräs på ängar.

Piplärkorna (An t h u s) bilda så att saga en öfvergång från ariorna till lärkorna.
De hafva en långsträckt kropp, rak, sylformig näbb med intryckt kant och en svag
inskärning nära öfverkäkens blott föga nedböjda spets. Mellanfoten är smal och tårna
svaga men försedda med stora klor, af hvilka bakklon, likasom hos lärkorna, är
förlängd till en sporre. Vingarne äro af medelmåttig längd. Tredje och fjerde
vingpennorna bilda spetsen. Stjerten är af medellängd, fjäderklädnadeii slätt åtliggande,
jord- eller gräsfärgad och vexlar föga efter ålder, kön eller årstid.

Piplärkorna äro utbredda öfver hela jorden och tillbringa största delen af sitt
lif på marken, endast tillfälligtvis sätta de sig i träden. De äro lifliga foglar, som
springa hastigt omkring, men icke hoppvis utan steg for steg, och dervid sakta vippa
med stjerten. Vilja de tillryggalägga större sträckor, flyga de snabbt o&h lätt i
båg-linier. Då lusten att sjunga drifver hannen i höjden, flyger han flaxande och sväfvande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free