Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första flocken: Trast-tättingar (Cichlomorphæ)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRADGÅRDSSÅNGARE. 35
gifvande foglarne och till och med mot menniskan visar en smula förtroende, ty han
är försigtig, men icke skygg, och håller ofta till i fruktträdens grenar utan att
bekymra sig om de nedanför honom arbetande menniskorna. Liksom de öfriga
träd-gårdssångarne hoppar han lätt och snabbt omkring bland trädens grenar i en mycket
framåtböjd ställning, men rör sig på marken lika tungt, klumpigt och sällan som de.
Som han mera lefver i träd än i buskar, synes han oftare än andra arter flyga
från träd till träd, till och med öfver större fria ytor, skjutande sig ryckvis fram,
medan deremot under flyttningen hans flygt beskrifver en mera regelbunden
orm-linie. Så snart hannen om våren kommer till oss, får man höra hans
förträffliga, af idel flöjttoner sammansatta, ljufva, men likväl höga och omvexlande sång,
hvars långa melodi i måttligt tempo och merendels utan afbrott ljuder ur trädens
grönskande löfmassa från tidigt på morgonen hela dagen till efter solnedgången
ända till midsommar. Endast under den tid, då hannen hjelper till vid
rufningen, sjunger han icke under middagstimmarne, men eljest oafbrutet vid hvarje
tid på dagen till dess ungarne äro utkläckta, då omsorgen om dem medför tätare
afbrott. Under sången sitter han stilla i sin häck eller trädkrona blott tidigt på
morgonen, just då gryningen inbryter; för Öfrigt är han mycket sällan och blott för
några ögonblick i stillhet, utan är snarare alltid i rörelse och hoppar sjungande
omkring från gren till gren, sökande efter sin föda.» Efter mina iakttagelser är sången
betydligt olika allt efter olika orter och begåfning. - Boet står än lågt, än högt öfver
marken, stundom i låga buskar, stundom äfven i små träd, då det är ondt om plats
till och med, såsom Eugen von Homeyer erfor på Hiddensöe och fann till fullo
bekräftadt, i jordhål med trång ingång. Af alla trädgårdssångares bon är denna arts
det sämst och lättast byggda, och i synnerhet är dess botten stundom så tunn, att
man knappt kan fatta huru den förmår qvarhålla äggen. Dessa äro 5-6 till antalet
och rufvas af båda könen, men endast under middagstimmarne af hannen. Efter 14
dagar utkläckas ungarne och efter ytterligare 14 dagar äro de redan så utvecklade,
att de genast lemna boet, då en fiende nalkas. De kunna visserligen icke ännu
flyga, men klättra och kila med så mycken snabbhet omkring i buskarne, att de
snart förloras ur sigte. Föräldrarne bete sig vid annalkande fara såsom familjens
öfriga medlemmar, men visa största ängslan, då ungarne i sin barnsliga ifver söka
rädda sig sjelfva. Der paren icke störas, lägga de blott en kull om året. - Den
egentliga trädgårdssångaren hålles för sin vackra sång ofta i bur, hvartill han passar
lika bra som slägtets öfriga arter; han blir lätt tam, sjunger flitigt och lefver vid
god skötsel tio till femton år i fångenskap.
Svarthättan (Sylvia atricapilla, fig. 12, c), som lätt igenkännes genom den
på hannen svarta, eljest rödbruna färgen på hufvudets öfversida, är hos oss mindre
allmän, men bebor hela Europa med inbegrepp af Madeira, åt norr ända till
Lappland, dessutom vestra Asien, Kanariöarna och Azorerna. Deremot uppträder hon i
Grekland och Spanien blott på sina flyttningar och öfvervintrar visserligen redan i
dessa länder, men utsträcker vandringen äfven till mellersta Afrika.
Hannen har en utmärkt sång, som af mången kännare sättes näst efter
näktergalens. Många skatta honom högre, många åter lägre än den egentliga
trädgårdssångarens, och de flöjtlika tonernas renhet och styrka utgöra en tillräcklig ersättning
för strofernas korthet. Denna vackra sång, som dock hos den ena fogeln är mera
fulländad än hos den andra, börjar med morgonens inbrott och ljuder nästan hela dagen.
I afseende på föda skiljer svarthättan sig endast så till vida från de öfriga
trädgårds-sångarne, att hon med verklig lidelse äter frukt och bär och dermed äfven matar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
