- Project Runeberg -  Djurens lif / Foglarnes lif /
36

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första flocken: Trast-tättingar (Cichlomorphæ)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

36 TRAST-TATTINGAK.

ungarne. - Svarthättau lägger ägg två gånger om året, i maj och i juli. Boet står
i en tät buske, der barrskog är öfvervägande, oftast i täta gransnår, i löfskog åter
i olika slags törnbuskar. Det är jemförelsevis väl bygdt och innehåller 4 till 6 ägg.
Båda könen rufva och båda älska lika mycket ungarne samt uppföra sig vid hotande
fara som slägtets öfriga arter. - För sin utmärkta sång hålles svarthättan ofta i
bur. De bästa sängarne härstamma från barrskogarne i bergsbygden, men äfven der
som uppväxt i löfskog, äro mästare i sin konst. Från Kanariöarna berättar Bolie
om en »capriote», såsom fogeln kallas derstädes, hvilken dagligen af sin egarinna,
en f. d. nunna, tilltalades med orden: »mi nino chiceritito» (mitt lilla älskade barn)
och småningom lärde sig att utan svårighet klart och högt uttala dessa ord,
hvarmed han väckte allmän förvåning och beundran. Hans egarinna erbjöds stora
summor för honom, men förmådde icke skilja sig från sin älskling. Hvad glänsande
anbud icke kunnat göra, det gjorde den menskliga elakheten, som beröfvade den
stackars qvinnan hennes lefnads enda glädje. En afundsam hand gaf fogeln giftr
men hans rykte har öfverlefvat honom, och ännu länge skall man minnas den
talande sångfogeln i Ciudad de las Palmas.

Familjen Kärrsångarelika (Calamodytidae). Hithörande foglar, som
likaledes alla tillhöra gamla verlden, komma den föregående familjen ganska nära i sin
byggnad och skilja sig derifrån hufvudsakligast genom sin starkt rundade stjert (som
hos våra svenska arter saknar hvitt) och sina starkare, längre ben med större klor
på tårna, hvarjemte hufvudet får ett egendomligt utseende, derigenom att det
framtill är mera utdraget och afsmalnande mot näbbroten. Deras förherskande färg är
lik säfvens eller vassens, grå, rödaktig eller fläckig, och deras fjäderbeklädnad
synnerligen mjuk, silkesartadt glatt. Vingen synes liten, ty dess pennor äro kortare än
hvad vanligen är förhållandet hos de öfriga medlemmarne af denna falang. - Dessa
sångares väsen och beteende motsvara deras vistelseort. De vistas alltid på marken
bland rör, säf, vass och gräs, äro i hvarje hänseende högt begåfvade och utmärka sig
äfven genom sin sång. Sin föda söka och finna de på marken och tätt öfver
vattnet, på de växter, i hvilkas snår de bygga sitt merendels konstmessigt uppförda bo.

Kärrsångare. En del af dessa foglar har ryggen nästan enfärgad utan fläckar.
Bland dem erinra vi först om Trastlika rörs ångare n (Calamodyta turdoides,
fig-14), som till storleken kommer nära en liten trast. Han saknas visserligen hos oss;
men en mindre, honom för öfrigt liknande form, som dock beskrifvits under ett eget
namn (Calamodyta media), har anträffats i vassen vid Göteborg. En annan hans
afbild i miniatyr är Rörsångaren (Calamodyta arundinacea), som från sydliga
Sverige (Göteborg till Skåne) och Hvita hafvet utbreder sig öfver hela Europa och
vestra Asien, äfven häckar i Atlasbergen och om vintern genomvandrar hela Afrika
ända till Godahoppsudden. Han bor alltid liksom de öfriga i närheten af vatten och
regelbundet i vassen, men sätter sig likväl oftare än den trastlika rörsångaren i de
angränsande buskarne samt besöker till och med träden icke så sällan. Till sina
egenskaper erinrar han fullkomligt om de större arterna, bygger alldeles som den
trastlika rörsångaren sitt bo mycket mera högt än bredt med tjocka väggar och
urhålkningens kant inåtvänd. Väggarna bestå af torrt gräs och halm, som blifva
finare inåt och jemte några små rötter bilda den inre beklädnaden, hvartill väl
äfven användas torra gräsvippor, rosmarinblad, hästhår m. m. Rörsångarens bo är
likväl lättare hopfogadt än den trastlika rörsångarens, äfvenså beklädes det i sitt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free