- Project Runeberg -  Djurens lif / Foglarnes lif /
39

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första flocken: Trast-tättingar (Cichlomorphæ)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MESAE.

läte är ett fint qvitter, som icke är olikt mössens pip och låter oupphörligt höra sig
utan all märkbar anledning.

Många mesar förtära jemte insekter äfven frön, men flertalet håller sig till de
förra och jagar företrädesvis smärre arter, dock mera deras larver och ägg. Just
häri ligger dessa foglars betydelse for trädens trefnad. Mesarne behöfva genom sin
stora rörlighet äfven en jemförelsevis stor mängd föda. De äro de yppersta
in-sektutrotare som finnas i våra trakter. Få andra foglar förstå så väl konsten att
rigtigt grundligt genomsöka ett område och finna reda på de bäst gömda insekter.
För deras outtröttliga verksamhet, skarpsinne och qvickhet blir föga fördoldt eller
omöjligt att ernå. De äro de bästa skogvaktare, emedan de stanna på ett bestämdt
område och under hvarje årstid fullgöra sitt värf. Den nytta de göra låter
omöjligen beräkna sig, men det är bestämdt icke för mycket sagdt, om man påstår, att
en mes under sin lefnad i allmänhet dagligen förtär tusen insekter. Bland dem
finnas helt säkert många, som icke tillfoga träden någon skada, men de flesta äggen,
som mesarne uppleta och förstöra, skulle hafva utvecklat sig till insekter, hvilkas
verksamhet är allt igenom skadlig. Hvarje förståndig menniska bör derför af alla
krafter medverka icke blott till så nyttiga foglars skydd utan äfven till deras vård
och förkofran, framför allt upprätta boningsplatser åt dem i skogen genom att låta
gamla, ihåliga träd qvarstå för deras räkning eller ock upphänga kläckningslådor åt
dem. Den största svårigheten för våra mesar är just bristen på bostäder, och denna
brist tilltager oupphörligt i allt större grad, om icke några mått och steg mot den
samma vidtagas, och skadar den nyttiga fogelns bestånd mer än alla andra fiender
till sammans förmå. Till lycka för skogen föröka mesarne sig starkt, ty de lägga
merendels två gånger årligen och hvarje gång 7 till 12 ägg. Redan påföljande vår
är deras talrika afkomma färdig att i sin ordning fortplanta sig.

I bur äro många mesar särdeles roande. De vänja sig öfverraskande hastigt
vid fångenskapen, men blifva sällan egentligen tama. Med andra foglar får man
icke inspärra dem, ty de öfverfalla till och med de större med största häftighet,
klösa fast sig på deras rygg, döda dem med näbbens hugg, bryta sedan upp deras
hjernskål och uppäta offrets hjerna med samma girighet som en roffogel förtär sitt
byte.

Den mest bekanta arten af Mesarnes slägte (P ar u s) är den hos oss allt ifrån
södra Lappland söder ut öfver allt allmänna Talgoxen (Parits major, fig. 15, a),
den största bland Europas mesar. Han. är ofvan olivgrön, under gul med öfre delen
af hufvudet, strupen och ett band långs bröstet svarta, hufvudets sidor hvita,
ving-och stjertpennor blågrå, näbben svart och fötterna blygrå. Honan har mattare
får-ger och en kortare bröststrimma; ungarne äro ännu blekare. Längden utgör 16 cm.,
hvaraf stjerten s längd 7 cm.

Talgoxen saknas från 65° nordl. br. ingenstädes i Europa, är dock icke öfver
allt talrik och förekommer i sydligare trakter endast här och hvar under vintern.
Hos honom äro på visst sätt familjemedlemmarnes alla egenskaper förenade. Han
är utomordentligt liflig, orolig, rastlös, nyfiken, verksam och stridslysten och visar
sig i trots af sin stora sällskaplighet öfvermodig, ja, till och med elak mot den
svagare. Feg, om han fruktar någon fara, beter han sig som vore han utan all
besinning, då han märker en roffogel, och förskräckes, om man. åstadkommer ett hvinande
ljud eller kastar en hatt i luften, i hvilken han tror sig se en falk. Men hvarje
svagare fogel öfverfaller och dödar han, om han kan. Sjuka och svaga af samma
art angripas utan barmhertighet och misshandlas till dess de duka under; till och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free