Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första flocken: Trast-tättingar (Cichlomorphæ)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STJERTMESÅR.
É *
ligga emellan två barrskogar, och först i dessa bli de åter lugna. Ännu mera skynda
de, då de nödgas flyga ett stycke öfver fria fält och trädlösa trakter. Ofta slår ett
sällskap sig ned i en liten enstaka barrskogsdunge, stannar der hela vintern och
genomströfvar den samma dagligen till fram på våren, då det åter begifver sig till
de större skogarne för att häcka.» - Boet står regelbundet i trädhåligheter med
trångt ingångshål, högt eller lågt öfver marken, såsom det tillfälligtvis faller sig
eller passar, äfvensom i ihåliga stammar och stubbar samt lika ofta i gamla
rof-fogels-, kråk- och korp-, skat- och ekorrbon, rishögar och andra samlingar af qvistar
och grenar. I värsta fall urhålkar paret sjelft en rufniugskammare åt sig och hvilar
ej förr än håligheter! ernått ett djup af 1/2 meter. I boet läggas 8 till 10 ägg, som
turvis rufvas af båda föräldrarne. - Jemte svartmesen räknas denna art till
barr-skogarnes största välgörare, ty tofsmesen lefver hufvudsakligen af skadliga
insekters-ägg och larver samt försmår nästan alldeles frö- och kornföda. Endast under
vintern måste han stundom besluta sig för denna, men så länge insekter kunna fåsr
smakar han den ej. Detta torde väl ock vara orsaken, hvarför han icke så lätt som
de öfriga mesarne vänjer sig vid fångenskapen, men förmås han blott att vänja sig
vid fångkosten, är han en af de näpnaste bland burfoglarne.
Genom en kort och tjock men spetsig näbb och genom en lång stjert, hvars
sidopennor gradvis och betydligt aftaga i längd, utmärker sig Stjertmesarnes slägte
(O rit e s). Den äfven hos oss ungefär till 63° nordl. br. förekommande Stjertmesen
eller A It i tan (Orites caiidatus, fig. 16), hvars kroppslängd är 146 mm., med
in-beräkning af den 87 mm. långa stjerten, går icke långt åt söder, ty redan i
Grekland och Spanien tillhör han sällsyntheterna, men förekommer äfven i Mindre Asien.
Stjertmesen tyckes föredraga löfskogen framför barrskogen, men ännu hellre än i
skogen nedsätter han sig i fruktträdsplanteringar eller trädrika betesmarker. Han är
liflig och rörlig, men gladare, mildare och icke så ilsken och mordlysten som familjens
andra arter. Hans föda består uteslutande af insekter, företrädesvis små arter.
Stjert-mesens bo hvilar alltid på ett stöd och liknar till sin form ett stort ägg, hvari ofvan,
på sidan finnes en öppning till ingångshål. Dess höjd utgör 24 cm., dess vidd 10 cm.
Ytterväggen bildas af grön lofmossa, sammanfiltad med insektspånad och öfverklädd
med trädlafvar, pupphylsor, näfver och spindel- eller larv-väf; inuti beklädes det af
en mängd fjädrar, ull och hår. Under alla omständigheter väljer stjertmesparet mossa
och lafvar från det träd, hvari boet bygges, och alltid ordnas dessa ämnen på samma
sätt som de sitta på trädets bark, hvarigenom boet erhåller en likformighet med
omgifningen, som är beundransvärd och döljer det samma äfven for ett öfvadt öga,
Stjertmesen lägger 9 till 12, stundom äfven 15 till 17 ägg. Efter 13 dagars rufning
börjar för föräldrarne en tid af oafbrutet arbete, ty det vill säga något att uppföda
den talrika barnskaran. Redan för de rufvande föräldrarne är hemmet litet, för
ungarne blir det snart allt för trångt. Hvar och en af dem arbetar att skaffa sig
plats, och så händer att boväggens filtväfnad uttänjes till dess den på sina ställen
stundom går sönder. Händer detta, ser det ganska eget ut, då ungarne, i den mån
de bli större, nästan allesammans sticka ut de obeqväma långa stjertarne genom
hålen i boets botten. Sedan användas dessa öppningar äfven på annat sätt, och
modern har då mindre besvär med att sörja för renligheten. - Bland alla mesar bli
stjertmesarne de tamaste och äro derför liksom genom sitt beteende i allmänhet de
angenämaste. Båda makarne, som man alltid måste hålla till sammans, sofva alltid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
