- Project Runeberg -  Djurens lif / Foglarnes lif /
56

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första flocken: Trast-tättingar (Cichlomorphæ)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

56 TRAST-TATTINGAK.

båge uppifrån nedåt, afslita ett bär och föra detta genast till ungarne. Detta
upprepa de flera gånger under några få minuter, men dessförinnan spana de alltid efter
insekter, och man ser lätt, att bären endast äro en dålig nödfallsföda för dem. -
Om ett par icke stores, rufvar det blott en gång om året. Boet står på olika ställen,
helst på låga stubbar, såsom gamla pilstubbar eller på de små qvistarne nära deras
utgångspunkt från stammen, under tak, uti hål i träd och murar äfvensom, enligt
Liebe, i svalbon, sammansättes af torra, fina rottågor, grön mossa m. m. och fodras
inuti med ull, några hästhår och fjädrar, men har alltid ett oordentligt utseende. I
början af juni läggas 4 till 5 ägg, som rufvas under 14 dagar turvis af hanne och
hona. Ungarne växa hastigt, men behöfva lång tid innan de sjelfva kunna fånga
rigtigt i flygten. - »En gång», berättar Naumann, »fångade en okynnig pojke en
gammal hona vid boet, hvari fyra knappt halfväxta ungar sutto, och bar dem
allesammans in i ett rum. Knappt hade den fångna honan undersökt fönstren, men icke
funnit någon utväg att fly, förr än hon fogade sig i sitt öde, fångade flugor,
matade ungarne dermed och bedref denna jagt så ifrigt, att snart rummet helt och
hållet befriades från dem. För att icke låta henne och ungarne förhungra, bar
gossen dem till grannen; äfven här var stugan snart rensad från flugor. Nu buros
foglarne till en annan granne, och äfven hos honom voro flugorna snart utrotade.
Denne bar dem till en tredje, och så kom flugsnapparfamiljen från stuga till stuga
i byn och befriade invånarne från deras besvärliga gäster, de förhatliga flugorna.
Äfven till mig kom turen, och af tacksamhet utverkade jag sedan friheten åt hela
familjen. Ungarne växte vid den rikliga födan hastigt och lärde äfven sjelfva snart

fånga flugor.»

*



Trast-tättingarnes sjette falang (Brachypodes) innesluter enligt Sunde vall
åtta familjer af foglar med korta mellanfötter, vanligast blott en fjerdedel af
armpennornas längd eller ännu kortare. Näbben är stark, hos de flesta från sidorna
sammantryckt, men vid roten bred.

Familjen Sidensvanslika (Ampelidce). - Sidensvansar (Ampelis). Vår
allmänna Sidensvans kan betraktas såsom typ för en familj, hvilken kännetecknas
genom kort, temligen tjock, föga utbredd näbb med otydlig hake och inskärning vid
sin spets. Vingarne äro jemförelsevis långa med den första handpennan särdeles liten.

Sidensvansen (Ampelis garmlus, fig. 24) är temligen likformigt rödaktigt
grå, något mörkare på öfver- än på undersidan, hvilken öfvergår i ljusgrått.
Handpennorna hafva i spetsen af ytterfanet ljust guldgulaktiga fläckar och på inre fanet
hvita kanter; armpennorna sluta med platta, hårda spetsar af röd färg; stjertpennorna
äro svartaktiga, i spetsen ljust guldgula och sluta, liksom armpennorna, i lika bildade
och lika färgade spetsar. Hos honan äro alla färgerna mattare och i synnerhet de röda
fjäderspetsarne mindre utbildade. Längden utgör 20 cm., hvaraf stjerten upptager
6 cm. - Sidensvansen tillhör norra Europa, Asien och Amerika. De vidsträckta
skogarne i nordliga delen af vår verldsdel, hvilka antingen uteslutande eller jemte björken
bildas af granen, äro hans egentliga hemvist, som han endast lemnar, då rikliga
snöfall tvinga honom att vandra. Strängt taget bör han endast betraktas såsom
stryk-fogel, hvilken under vintern drifver fram och till baka inom ett inskränkt område,
men af brist på föda tvingas att öfverskrida dettas vanliga gränser och under sådana
förhållanden blir flyttfogel. I de ryska och polska eller i det sydliga Skandinaviens
skogar förekommer han nästan hvarje vinter. Under sin vistelse såsom främlingar i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free