- Project Runeberg -  Djurens lif / Foglarnes lif /
79

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra flocken: Fink-tättingar (Conirostres)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.* häckning.

KANARIEFOGLAR.

79

En annan del af dessa slägten är tecknad med gult, till afbrott mot den
gröngråa sparf färgen, och kan stundom visa en helt gul färgteckning. Hit hör
den i södra Europa synnerligen allmänna och för sin sång och liflighet omtyckta
Girlitsen eller Gulhämplingen (Serimis hortulanus), men främst af alla står i
menniskans gunst en dennes samslägting, .Kanariefogeln (Serinus canarius,
fig. 34).

»Trehundra år hafva förflutit», säger Bolie, »sedan kanariefogeln genom tämj
-ning förts utom sitt hemlands gränser och blifvit verldsborgare. Menniskan har
förflyttat och förökat honom, bundit honom vid sitt öde och genom sin vård af talrika,
på hvar andra följande slägten åstadkommit så genomgripande förändringar med
honom, att vi nästan skulle med Linné och Brisson vilja taga den guldgula lilla
fogeln för artens urform och förbise den vilda, grönaktiga stamformen, som förblifvit
oförändrad sådan den varit från början. Den noggranna och uttömmande kännedom
vi ega om den tama kanariefogelns seder och egendomligheter jemte det afstånd som
skiljer oss från den vildas hemland, tyckas vara hufvudskälen till den temligen
obetydliga kunskap vi ega om den senare.» Bolie fann den vilda kanariefogeln på den
kanariska gruppens fem skogbeväxta öar, Gran Canaria, Teneriffa, Gomera, Palma
och Ferro, men tror att han äfven torde hafva förekommit på flera andra öar, hvilka
numera blifvit beröfvade sin skog, liksom han äfven finnes på Madeira och Gröna
uddens öar. På de nämnda öarna lefver han öfver allt, der tätt växande träd
omvexla med småskog och snår, företrädesvis långs de med yppig grönska kantade
vattenbäckena, som under regntiden äro bäckar, men utsina under den torra årstiden,
och dessutom icke mindre talrikt i trädgårdarne kring menniskans boningar. Hans
utbredning sträcker sig från hafskusten till öfver 1500 meters absolut höjd i
bergstrakten. Den vilda kanariefogeln, som i sitt hemland af spaniorer och portugiser
kallas »Canario», är märkbart mindre och vanligen äfven något smärtare än den i
Europa förekommande tama fogeln. Hans längd utgör 12 till 13 cm., hvaraf
stjerten mäter 6 cm. Den gamle hannen är på ryggen gulgrön med svartaktiga streck
och mycket breda, ljust askgrå fjäderkanter, som nästan bestämma färgen; gumpen
är gulgrön, strupe och öfre delen af bröstet äro grönaktigt guldgula, halsens sidor
äro askgrå. Bröstets färg blir bakåt ljusare, gulaktigare, buken och undergumpen
äro hvitaktiga, näbb och fötter brunaktigt köttfärgacle. Hos honan äro de öfre
delarne brungrå, bröstet och strupen grönaktigt guldgula, men mindre vackra än hos
hannen. - Födan består till största delen, om icke uteslutande, af växtämnen, fina
frön, späda grönsaker och saftiga frukter, hufvudsakligen fikon. »Vatten är ett
trängande behof för kanariefogeln. Han flyger ofta, merendels i sällskap, för att dricka,
och tycker om att bada, hvarvid han betydligt blöter sig, och detta gäller både om
vilda och tama foglar. - Parningen och bobyggnaden försiggå i mars, merendels i
månadens senare del. Ganska ofta väljas till häckningsplats päron- och granatträd
på grund af deras rika men likväl ljusa och glesa förgreningar, mera sällan deremot
orangeträdet med dess täta, alltid mörka krona, och såsom det försäkras aldrig
fikonträdet. Vi funno ett bo endast med sin botten hvilande på grenarne i vinkeln, der
några qvistar klöfvo sig; nedtill var det bredt, upptill mycket trångt med en
särdeles prydlig rundning, af en nätt och regelbunden byggnad, allt igenom
sammansatt af snöhvit växtull och endast genomväfdt af några få torra halmstrån. Det
första ägget lades den 30:de mars och derefter ett för hvarje dag till dess de
blifvit 5, hvilket tyckes vara det regelbundna antalet, ehuru vi vid andra tillfällen
endast funnit 3-4 ägg, men aldrig flera än 5. Rufningstiden har icke undergått

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free