Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra flocken: Fink-tättingar (Conirostres)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINKTÄTTINGAR.
Grönsiskan (Carduelis spinns, fig. 33, c) är mera öfvervägande grön med
svarta långsstreck och gul på ryggsidan, gul på bröstet och hvit med svarta
långsstreck på buksidan; men hufvudets öfra sida och strupen äro svarta, liksom
störstadelen af vingarne och stjerten, hvilkas rot dock är gul. Af denna färg, som
likaledes pryder spetsarne af vingarnes större täckfjädrar, bildas tvärband på dessa, som
hos honorna, hvilkas färg är öfvervägande grå, mörkfläckig, liksom hos ungarne äro
de lättast i ögonen fallande kännetecknen och erinra om slägtskapen med steglitsan.
Grönsiskans längd är omkring 12 cm., hvaraf 4V2 cm. komma på stjerten. -
Grönsiskan utbreder sig öfver hela Europa och Asien så långt skogen sträcker sig ock
går åt norr till södra delen af Lappland. I nordliga länder vandrar hon och
kommer då ofta till Tyskland och mellersta Europa för att söka sig herberge öfver
vintern. Om sommaren bebor hon barrskogen i bergstrakterna, der hon häckar och
hvarifrån hon begifver sig ut på sina ströftåg. »Grönsiskan», säger Naumann, »är
alltid munter, flink och käck, håller sina fjädrar i bästa ordning, ehuru hon
visserligen icke stryker till dem, rör sig hastigt fram och till baka, vänder och vrider ofta.
på bakkroppen, hoppar, klifver och klättrar förträffligt, kan hänga sig upp och ned
på spetsen af gungande qvistar, hoppa ofantligt snabbt upp och ned på lodräta, smala
käppar och gifver i allt föga efter för mesarne. Hon väljer sin plats på grenarne
mycket olika och har ingenstädes länge rö, utom då hon äter. På marken hoppar
hon lätt och fort, ehuru hon i det längsta söker undvika detta.» Hon är oförarglig,
och förtrolig, i sällskap rädd, fredlig och till en viss grad lättsinnig, åtminstone
tröstar hon sig snart öfver förlusten af sin frihet. Som burfogel passar hon förträffligt,,
är ytterst läraktig och kan snart inöfvas till många roliga konststycken, gör foga eller
inga anspråk på födan, trifves med alla andra foglar, i hvilkas sällskap hon nödgas
lefva, fattar den innerligaste tillgifvenhet för sin herre, vänjer sig att flyga fritt ut
och in i buren, följer på tillrop och häckar under sorgfällig vård lika lätt som
någon annan burfogel. - Frön af alla slag, helst trädfrön, unga knoppar och blad,
men under häcktiden insekter, utgöra grönsiskans föda. Ungarne uppfödas
uteslutande med insekter, särdeles larver, bladlöss o. s. v., och föras, så snart de kunna
flyga, till trädgårdar och fruktplanteringar, emedan dessa pläga vara rikare på
insekter än de djupare skogarne. - Parningstiden infaller i april, hvarunder hannen
sjunger och flyger flaxande omkring högt upp i luften. Vanligen finnas flera par
till sammans, som helt fredligt plocka frön. Boet bygges i tallar eller granar och
så undanskymdt på en höjd af 10 till 25 meter öfver marken i spetsen af en gren
långt från stammen, att man icke kan förundra sig öfver sagan, att grönsiskan eger
en sten, som gör henne och hennes bo osynliga. Vanligen arbeta både hannen och
honan på boets byggande, som går ganska raskt. Derunder äro de alldeles icke
rädda, men hafva stundom för vana att öfvergifva ett redan mer än half färdigt bo
och bygga ett nytt, hvilket i hög grad förökar svårigheten att anträffa ett bo med.
ägg. Som grönsiskan mycket älskar vatten, bygges boet oftast i dess närhet. Det
är af något olika beskaffenhet, men består till sitt yttre väsentligen af torra
ris-qvistar, vidare af trädmossa och barrträdslafvar, fårull och dylikt, hvilka ämnen fast
förenas med hvar andra medelst larvspånad, och fodras invändigt tätt med små rötter,,
växtull, laf-fibrer, möss-stänglar, gräsblad och fjädrar. Dess väggar äro mycket tjocka,
och fördjupningen i dess inre temligen djup. De 5-6 äggen rufvas af honan, som
under tiden matas ur kräfvan af hannen. Kläckningen sker inom tretton dagar, och
båda föräldrarne deltaga i ungarnes uppfödande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
