- Project Runeberg -  Djurens lif / Foglarnes lif /
92

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra flocken: Fink-tättingar (Conirostres)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

D2 FINKTÄTTINGAR.

I ungdomsdrägten likna dessa bastarder unga hussparfvar, men äro mörkare på
hufvudet och utmärkas dessutom af en mörkgrå fläck på strupen. I sådana blandade
-äktenskap plägar hannen vanligen vara en pilfiuk, honan åter en hussparf.

*



Den tredje falangen bland nnktättingarae kallar Sundevall Arctipalatales,
d. ä. med trång gom försedda, emedan de hithörande foglarnes gomhvalf ej
såsom de föregåendes är bredt och jemnt hvälfdt med fina, upphöjda, från hvar andra
stående långslister, utan är smalare, knappt hvälfdt och har 3 (stundom 2) tjocka,
mera tättstående långskölar, af hvilka den mellersta ofta bildar en stor knöl. För
öfrigt hafva de liksom den närmast föregående och den följande falangen endast nio
.handpermor i vingen. De flesta äro amerikanska. Af de sex hithörande familjerna
kunna vi blott anföra följande.

Familjen Korsnäbblika (Loxiidce). Denna familj innefattar endast två
slägten, af hvilka det ena tillhör SandwichsÖarna, det andra bildas af våra välbekanta
Korsnäbbar (Loxia). undersätsiga, något klumpiga finkar med stort hufvud. Näbben
är mycket stark, tjock, sammantryckt från sidorna, med hel näbbkant; öfverkäken
på den smala ryggkanten afrundad, utdragen i en lång spets och nästan hakformigt
krökt nedåt; underkäken, som är starkare än öfverkäken och i en liknande båge
krökt uppåt, korsar sig än på venstra, än på den högra sidan med honom; vibrisser
saknas. Foten är kort och stark med långa och kraftiga tår. Den största och
starkaste arten i slägtet är Stora korsnäbben (Loxia pityopsittacus, fig. 32, b) med
en längd af 20 cm., hvaraf stjerten upptager 7 cm. Näbben är ovanligt stark, tjock
och nästan lika hög som underkäken är lång, med både öfver- och undernäbben
krökta i en nästan fullständig halfcirkel och blott föga korsande hvar andra. - Lilla
korsnäbben (Loxia curvirostra, fig. 32, c) är mindre, med mera långsträckt och
mindre krökt näbb, hvars hvar andra korsande spetsar äro längre och lägre än hos
föregående art. Längden är 17 cm., hvari stjerten ingår med 6 cm. - Bänd
elfe or s n abbé n (Loxia bifasciata, fig. 32, d) är ännu mindre än någondera af de båda
nämnda arterna. Hans längd utgör 16 cm., hvaraf 6 cm. komma på stjerten. De
i spetsen hvita, stora och små, Öfra vingtäckfjädrarna bilda två breda band öfver
vingen.

Korsnäbbarne tillhöra det slags foglar, hvilka min fader gifvit den särdeles
passande beteckningen »zigenarfogiar». I likhet med det sällsamma folk, hvars
namn de bära, uppträda de plötsligt i en trakt, stanna här en rundlig tid, äro från
första stunden hemmastadda, företaga väl äfven sin fortplantning och försvinna lika
plötsligt som de kommit. Deras vandringar bero till en viss grad af frötillgången i
barrskogarne, men såsom en bestämd regel kan detta likväl icke fastställas. Alla de
omtalade arterna häcka i norra Europa äfvensom i hela norra Asien så långt skogarne
sträcka sig, och det är icke osannolikt att den senare verldsdelen bör betraktas såsom
deras egentliga hemland. - Alla korsnäbbar äro sällskapskära foglar, hvilka under
häckningstiden visserligen afsöndra sig parvis, men likväl icke upplösa den
gemensamma förbindelsen sins emellan; de vistas i träden och komma blott i nödfall ned
på marken för att dricka eller taga vara på några nedfallna kottar. De klättra med
.mycken skicklighet och fasthålla och f ortska ffa sig härvid på samma sätt som
papegojorna, med näbbspetsen, hänga sig, med hufvudet nedåt eller uppåt, med fot och
näbb fast vid qvistar eller kottar och förbli utan olägenhet flera minuter i denna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free