Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra flocken: Fink-tättingar (Conirostres)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINKTÄTTINGAR.
.undernäbben uppskjuter på öfvernäbbens venstra sida, deremot den venstra. Om två
till tre minuter är fogeln färdig med en kotte och släpper honom, tager sig en ny
och öppnar denna. Så fortfar han tills hans kräfva blifvit fyld. På de på marken
liggande kottarne kan man se att skogen herbergera!’ korsnäbbar. Om dessa icke
störas, sitta de hela timmar i ett och samma träd och lemna i detta fall icke heller
på hela veckor den trakt, dit de en gång kommit. Så länge de finna trädfrön,
:smaka de icke någon annan föda, men i nödfall äta de frön af lönn, bok och
ann-bok äfvensom sannolikt oljeaktiga frön och dessutom alltid mycket gerna insekter,
företrädesvis bladlöss, hvilka de plocka i skogsbyarnes trädgårdar och fruktplanteringar.
- Ett sällskap korsnäbbar är alltid en stor prydnad for skogens träd, men bäst taga
de sig ut under vintern, då tjock snö ligger på grenarne. Då bilda de röda foglarne
ett lifligt afbrott mot barrträdens dystra grönska, och den hvita snön och förvandla
hela trädet till en julgran, som ej kan tänkas vackrare. Utom af deras tilltalande
färg fängslas hvar och en af deras friska, muntra lefnadsvanor, deras stilla men
ständiga rörlighet, deras skicklighet i klättring, deras qvitter och sång. - Korsnäbbarn e
häcka under årets alla månader, lika väl under högsommaren som under vinterkölden,
då snön ligger på grenarne och skogens alla andra foglar nästan helt och hållet
förstummats. Under bobyggnaden söndrar sig sällskapet i särskilda par, och hvarje
hanne, som fått sin hona, sätter sig i toppen af ett högt träd, sjunger ifrigt, lockar
uthålligt och vrider sig derunder oupphörligt rundt omkring for att visa honan hela
.sin skönhet. Kommer hon icke, flyger han till ett annat träd och sjunger och lockar
på nytt; nalkas nu honan, ilar han genast efter henne och jagar henne lekande från
gren till gren. Boet står än på en långt utskjutande gren och dä i någon vinkel
eller på en tjock gren invid stammen, än nära toppen, än långt från denna, men
alltid så, att qvistar sträcka sig framför eller öfver det samma, skydda det mot
fallande snö och på samma gång dölja det så mycket som möjligt. Det är en
konstrik byggnad, som till sitt yttre uppföres af torrt granris, ljung, torr gräshalm, men
hufvudsakligen af barrträdslafvar, träd- och jordmossa, och i sitt inre beklädes med
enstaka fjädrar, grässtrån och tallbarr. Dess väggar äro ungefär 3 cm. tjocka och
förträffligt sammanväfda, dess inre skålformigt och jemförelsevis djupt. Kullen
utgöres af 3 till 4 ägg, åt hvilkas rufvande den. omsorgsfulla honan hän gif ver sig med
största ifver, medan hannen å sin sida sörjer för hennes föda och matar henne under
tiden. Ungarne älskas högt af föräldrarne och erhålla från sin första léfnadsdag
barrträdsfrön till sin föda, först sådana, som de gamla uppmjukat i sin kräfva och
redan äro halfsmälta, sedermera hårdare frön. De uppväxa hastigt och bli rätt snart
viga och muntra, men behöfva längre än andra finktättingar en särskild vård af
föräldrarne, emedan deras näbb först sedan de flugit ur boet utvecklar sig till
korsnäbb och de således dessförinnan icke äro i stånd att öppna barrträdskottarne.
Småningom vänjas de af de gamla vid detta arbete. Först läggas till hälften öppnade
kottar framför dem, på det att de må kunna öfva sig med fjällens uppbrytande,
sedan erhålla de de afbitna kottarne hela och oöppnade. Äfven sedan de sjelfva kunna
äta, öfvervakas de någon tid, innan de slutligen lemnas åt sig sjelfva. – Man kan
tryggt påstå, att den nytta, som korsnäbbarne göra, rikligen ersätter den ringa skada
de kunna åstadkomma. Om vi alldeles frånse det nöje de skänka djurvännen, eller
den prydnad de om vintern utgöra for barrträden, göra de afgjordt nytta genom att
under frörika år afbita kottarne och på detta sätt lätta och bibehålla de öfveiiastade
,barrträdens toppar och qvistspetsar.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
