- Project Runeberg -  Djurens lif / Foglarnes lif /
107

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra flocken: Fink-tättingar (Conirostres)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KARDIXALFOGLAR. ELDTAXGAROR. 107

gånger om året. - Han vänjer sig lätt vid fångenskap och är i det hela en härdig
men något trätlysten fogel.

Den fjerde falangen bland finktättingarne, Far g finkar n e eller Tangarorna,,
kallar Sundevall Simplicirostres (enkelnäbbade), emedan underkäken är enkel till
sin form, med kanterna föga eller till och med knappast upphöjda baktill eller inböjda
ej heller försedda med någon tand, såsom på de egentliga finktättingarne. Emellertid
visa de hithörande foglarne for öfrigt i hela sitt uppträdande, sin form och byggnad,.
att de äro närmast beslägtade med de föregående familjerna. Alla äro amerikanska
foglar, och de allra flesta af dem tillhöra de tropiska länderna i Amerika.
Företrädesvis uppehålla de sig i skogarne, några arter i de högsta träden, andra åter i
det låga buskverket. Sällan slå de sig ned i menniskans omedelbara granskap, men
göra ofta förhärjande infall i planteringarna och bli då mycket besvärliga gäster. I
den stilla skogen tjusa de forskaren, ty redan på långt håll utmärkas de af sin
lif-ligt färgade drägt och äro en härlig prydnad för träden. Deras färgprakt är
emellertid deras enda behag, ty för öfrigt äro de stillsamma och tråkiga foglar, som nästan
alldeles sakna sångens gåfva och i bästa fall endast äro i stånd att frambringa några
få, knappt sammanhängande toner. Blott en eller annan lär ega en svag sång.
Deras föda är af olika slag; dock tyckas bär eller mjuka, saftiga, socker- och
mjöl-haltiga, köttiga frukter af mindre storlek utgöra deras hufvudnäriug. Många äta
derjemte äfven insekter, enstaka slägten uteslutande torra frön. Blott få arter hållas
i fångenskap, och ingen enda förmår ens då i någon högre grad förvärfva sig
menniskans tillgifvenhet. - Sundevall indelar dem i fyra familjer, af hvilka här må
anföras :

Familjen Krontangarlika (Tachyphonidae). En del af färgfinkarne hafva
en näbb, hvars form i viss mån påminner om trast-tättingarnes, men med
underkäks-kanterna baktill upphöjda och inböjda till tydlig erinran om finktättingarne, medan
öfverkäkskanterna i sin midt och stundom äfven bakom denna äro försedda med en
tandlikt utskjutande vinkel. Hit höra Eldtangarorna (Pkoenicosoma)j af hvilka
några arter tillbringa sin häckningstid i Nordamerikas Förenta stater. De hafva sitt
namn af hannarnes eld- eller skarlakansröda färg, utom på vingar och stjert, hvilka.
äro svarta eller gråa. - Wilson berättar om dessa foglars kärlek till ungarne : »En
dag fångade jag en ung Skarlakanstangara (Phoenicosoma ritbra), som först för
några dagar sedan lemnat boet. Jag bar fogeln med mig en half mil, satte honom
i en bur och upphängde denna i trädgården nära ett bo, tillhörigt Gulstaren
(Icte-rus spurius), i hvilket jag visste att ungar funnos. Jag hoppades, att gulstararne
skulle åtaga sig främlingen, men oaktadt den stackars fogelns jemmerliga skrik
försummade de honom fullkomligt, och som han icke mottog föda ur min hand, tänkte
jag bära honom, till baka till det ställe, der jag fångat honom, då jag mot aftonen
såg en skarlakanstangara, sannolikt någon af föräldrarne, flyga omkring buren och
söka komma in i den samma. Då detta befaus vara omöjligt, flög den gamla fogeln
bort, men återvände snart med föda i näbben. Så fortsatte han ända till
solnedgången, då han tog plats på en af trädets högre qvistar. Med dagens inbrytande
började han åter samma verksamhet som dagen förut och fortsatte härmed ända till
aftonen i trots af alla anfäktelser från gulstararnes sida. Under den tredje och
fjerde dagen visade han sig mycket bekymrad om att förskaffa ungen friheten och
använde alla ljud, som uttryckte ångest och tillgifvenhet, för att förmå honörn

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free