Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje flocken: Kråktättingar (Coliomorphæ)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den vanliga Skatan (Pica caudata, fig. 59, a) är allt för väl känd för att här
behöfva någon beskrifning. Hennes kroppslängd är 45 till 48 cm., hvaraf 26 cm.
komma på stjerten. Hennes utbredningsområde omfattar Europa och Asien, så långt
i norr som skogarne gå, ned till Kaschmir och Persien. Höga berg, trädlösa slätter
och vidsträckta skogstrakter undviker hon dock. Hennes älsklingstillhåll äro
åkerlundar, skogskanter och trädgårdar. Ej heller ströfvar hon synnerligen mycket
omkring. Hon går i skridt, ungefär som en korp, men för sig på annat sätt, ty hon
lyfter den långa stjerten uppåt och vippar på den i likhet med trastar och
rödhakesångare. Hennes tunga och klumpiga flygt är alldeles olik korpens, kräfver täta
vingslag och blir redan vid måttlig blåst osäker och långsam. Korpen flyger hela
timmar för sitt nöje, skatan brukar endast sina vingar då detta är nödvändigt. Hon
flyger från ett träd till ett annat eller från en buske till en annan, men aldrig
onödigtvis. Hennes sinnen tyckas vara lika skarpa som korpens, och till sitt förstånd
står hon ingalunda efter för honom. Hon skiljer noga mellan farliga och icke
farliga menniskor eller djur: mot de förra är hon alltid på sin vakt, mot de senare
deremot dristig och stundom grym. Helst slår hon sig till sammans med andra af
sin art till större eller mindre skaror, som jaga gemensamt och öfver hufvud på det
innerligaste deltaga i hvar andras glädje och sorg. — Insekter och kryp, snäckor,
små ryggradsdjur af alla slag, frukt, bär, fältfrukter och korn bilda skatans föda.
Om våren blir hon mycket skadlig genom att obarmhertigt plundra alla mot henne
värnlösa foglars bon och på detta sätt bokstafligen förhärja och ödelägga fogellifvet
i en trädgård. Äfven för höns- och ank-afveln blir hon besvärlig och fångar till och
med gamla småfoglar. Likaså bedrifver hon ifrig jagt på råttor och fångar och
förtär många skadliga insekter, snäckor och annat onyttigt kryp, men uppträder öfver
allt så rofgirigt, att hon utan tvifvel huserar värre bland de nyttiga än bland de
skadliga djuren och derför rättast bör räknas till de senare. — I Norge påstår man,
att skatan drager första strået till boet sjelfva juldagen. Boet anlägges i toppen af
höga träd, och blott der fogeln vet sig vara fullkomligt trygg, bygges det i låga
buskar. Torrt ris och tornen utgöra underbyggnaden, hvarpå följer ett lager lera,
och derpå kommer den egentliga skålformiga fördjupningen, som bildas af fina rötter
och djurhår och uppföres med mycken omsorg. Hela boet förses upptill, så när som
på en ingång från sidan, med en hufva af taggar och torrt ris, hvilken visserligen
är genomskinlig, men likväl fullkomligt skyddar den rufvande fogeln för hvarje
angrepp af roffoglar. Äggen äro 7 till 8 och kläckas efter tre veckors rufvande.
Ungarne uppfödas af båda föräldrarne med insekter, daggmask, snäckor och små
ryggradsdjur. Hanne och hona älska sin afkomma högt och vårda den troget. — Såsom
ungar ur boet tagna skator bli utomordentligt tama, kunna lätt matas med kött,
bröd och allehanda hushållsaffall, vänjas att flyga ut och in, läras konststycken,
hvissla melodier och tala enstaka ord och bereda derigenom rätt mycket nöje, men
åstadkomma äfven mycken förargelse genom sin böjelse att tillgripa och gömma
glänsande föremål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
