Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje flocken: Kråktättingar (Coliomorphæ)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAFSKRIKOR. 133
Den andra ui\.åeYfami]jen (Garrulinee) har vår nötskrika till sin typ och
utmärker sig genom en kortare stjert, som ej är längre än vingarne.
Gemensamt med några nordamerikanska arter bildar vår lafskrika ett slägte,
Lafskrikorna (Perisoreus), som från de följande skiljer sig genom en spensligare
näbb och starkare graderad stjert.
Den hos oss norr om Dalelfven och for öfrigt i norra Sverige och Ryssland
samt i Sibirien ända ned till 55° nordlig bredd förekommande Lafskrikan
(Peri-soreus infaustus, fig. 56, b) har en kroppslängd af 31 cm., den 14 cm. långa
stjerten deri inberäknad. Hennes färg är rödgrå, svartbrun på hufvudet, på stjert- och
några vingtäckfjädrar roströd. .- Inom sitt utbredningsområde är lafskrikan icke
just sällsynt, men knappt någonstädes så talrik som nötskrikan. I skogarne på båda
sidor om Obs nedra lopp kan hon icke vara någon sällsynthet, alldenstund vi på
vårt flygtiga ströftåg genom trakten mötte henne flera gånger. Hon tyckes helst
välja sin vistelseort der träden stå mycket tätt och på fuktig mark samt äro
behängda med långa skägglafvar. Här röjer hon sig snart genom sitt rop. Parvis
eller i små sällskap drager hon genom skogen, uppehåller sig icke längre tid på
något ställe, genomsöker hastigt träden och flyger vidare. Bland qvistarne hoppar
hon alltid med tillhjelp af vingarne mycket skickligt och snabbt omkring och klättrar
dervid antingen med långa språng upp och ned, eller formligen glider hon fram
långs en gren; behändigt hänger hon sig äfven, ehuru merendels i sned rigtning
mot trädets längdaxel, liksom en hackspett vid stammarne, för att uppspana något.
Båda medlemmarne af ett par, liksom alla hvilka tillhöra flocken, hålla troget till
samnians. Då en gång en af sällskapet dödades, kommo alla de öfriga genast till
stället för att förvissa sig om kamratens öde och lemnade olycksstället först efter ett
nytt skott. - Alla iakttagare beteckna öfverensstämmande lafskrikan såsom en i hög
grad förtrolig och nyfiken fogel. Nilsson säger, att hon stundom flyger ned på
hatten på vedhuggaren, S c hr a d er berättar, att hon lefver på förtroligaste fot med
renlapparne och ledsagar dem eller deras hjordar till deras hviloplatser samt säkert
förmår skilja de oskadliga herdarne från jägaren. - Liksom nötskrikan är lafskrikan
allätare i ordets fulla betydelse. Om höst och vinter utgöra bär och frön, i
synnerhet af cembratallen och andra barrträd, hennes hufvudföda. De af oss dödade
laf-skrikornas mage innehöll nästan uteslutande bär och insektlemningar. Då snön täcker
bärbuskarne, tager hon sin tillflykt till barrträdens kottar. Inemot vintern anlägger
hon en förrådska mm ar e, hvari hon ofta samlar en mängd korn, men ofta måste hon
lida, att ekorrar och möss eller hackspettar och mesar plundra hennes skatt. Under
småfoglarnes rufningstid blir hon en lika grym boplundrare som nötskrikan, förtär
äfven små foglar och små däggdjur, som hon kan komina åt, äter af det till
torkning upphängda renköttet eller af de i snaror fångade orrfoglarne och lär till och
med gå på as. - N or d vi meddelar, att lafskrikan, som icke är sällsynt vid
Va-rangerfjord, redan i mars börjar bygga bo, men börjar rufva allra senast under första
dagarne i april. Det bo, jag af honom erhöll, var en stor byggnad, som utanpå
bestod af risqvistar, gräs, mossa och torra laf var. Boet står merendels så lågt, att man
kan nå det sarnma från marken med handen. Äggen äro 3 till 5, och båda
föräldrarne älska högt sin afkomma, förhålla sig i eller invid boet alldeles stilla för att
ieke förråda det och söka vid fara genom förställning bedraga fienden och bortleda
hans uppmärksamhet, hoppa då fram på marken som vore deras vingar förlamade
och locka sålunda jägaren med sig ett stycke, då de plötsligt uppflyga och återvända
till ungarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
