Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje flocken: Kråktättingar (Coliomorphæ)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRÅKOR.
egentliga Kråkan (Corvus cornix, fig. 59, d), svart och grå - i sydligare delarne
af Europa och en stor del af ’Asien lefver en annan form, den Svarta kråkan
(Corvus corone), som är rent svart - , har en mindre starkt, icke gradvis afrundad
stjert, hvarför man för henne velat bilda ett eget slägte, Corone. Korpen (Corvus
corax, fig. 59, e) deremot, som är svart med violett glans, har en ganska starkt
rundad, nästan tillspetsad stjert.
Vår allmänna kråka, som har en kroppslängd af 47 - 50cm., hvaraf stjerten
upptager 20 cm., är utbredd öfver hela Europa, norra Afrika, ned till Nubien, och
mellersta Asien till Afghanistan och Lenafloden. Hon uppehåller sig parvis men till
sammans med andra par på ett större eller mindre område, från hvilket hon sällan
aflägsnar sig. Härifrån göres dock ett undantag vid sträng vinterköld, då de i
norden lefvande paren göra korta ströftåg åt södern, hvaremot de i södern lefvande
knappt tänka på att stryka omkring. Helst vistas de i dungar på fält och äng, men
undvika icke större skogsdungar och nedsätta sig, der de veta sig säkra, till och med
i menniskans omedelbara granskap, såsom i parker och trädgårdar. De äro i hög
grad sällskapliga, särdeles begåfvade både i kroppsligt och andligt hänseende och
spela derför en framstående roll i fogelverlden. De gå bra, stegvis, visserligen något
vacklande, men utan all anstränguing, flyga lätt och uthålligt, om också icke fullt
så skickligt som de egentliga korparne, hafva skarpa sinnen, i synnerhet syn, hörsel
och lukt, och stå till sina andliga egenskaper knappt eller icke efter korpen. Man
kan med all säkerhet betrakta dem såsom tillhörande vårt hemlands vigtigaste foglar,
förutan hvilka de öfver allt talrika och öfver allt närvarande skadliga ryggradsdjuren
och förderfliga insekterna skulle taga öfverhand på det betänkligaste sätt. De plundra
visserligen fogelbon och öfverfalla äfven en sjuk hare eller en rapphöna, äfven kunna
cle anstifta mångahanda ofog i trädgårdar och vid landtgårdarne, och slutligen
brandskatta de den mognande säden, särdeles kornet, på ett rätt eftertryckligt sätt; men
om de också under några månader röfva och stjäla från oss, må vi dock ej glömma
all den nytta, som deras verksamhet under hela den öfriga delen af året bereder
menniskan. Framför allt tage man sig till vara for allmänna slutsatser af enstaka
iakttagelser. Liksom staren, en af våra allra nyttigaste foglar, ingalunda kan tålas
i vinbergen, förorsaka äfven de i allmänhet så nyttiga kråkorna under vissa
omständigheter på enstaka ställen, till och med på hela trakter, då och då märkbar, ja, ma
hända känbar skada, vare sig en enskild kråka utbildat sig till missdådare eller en
hel slägt af sådana utvecklat sig; i alla händelser skulle det dock vara origtigt att
låta hela kråkslägtet umgälla sådana enskildas förbrytelser. - Kråkornas dagliga lif
är ungefär följande. Före dagbräckningen samla de sig och flyga upp, innan de
begifva sig ut att söka föda och så vida de icke erfara någon förföljelse, till en
bestämd byggnad eller ett särskildt stort träd, hvarifrån de fördela och sprida sig öfver
fälten. Till inemot middagen äro de ifrigt sysselsatta med att uppsöka sin föda,
De gå öfver fälten och ängarna, följa plöjaren för att plocka de larver af
ållon-borren, hvilka plogen befordrar i dagen, lura framför råtthål, spana efter fogelbon,
undersöka bäckarnes och åarnas stränder, genomsnoka trädgårdarue, kort sagdt, hafva
öfver allt något att skaffa. Dervid sammanträffa de tillfälligtvis med andra kråkor
och bedrifva då arbetet någon tid gemensamt. Tilldrager sig något
anmärknings-värdt, så äro de säkerligen de första som varsna det och förråda det för andra djur.
En roffogel helsas med högt’ skrik och förföljes så ifrigt, att han ofta måste draga
sina färde med oförrattadt ärende. Mot middagen flyga kråkorna till ett lummigt
träd och dölja sig i dess löf för att hålla sin middagshvila. På eftermiddagen be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
