Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde flocken: Klättraretättingar (Certhiomorphæ)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
KLATTRARETATTINGAR.
outsäglig möda uppföda sin talrika afkomma. Ungarne sitta länge i boet, men lemna
det samma, om de störas, redan innan de kunna flyga och söka hjelpa sig med
klättring, dölja sig äfven med förvånande snabbhet rent af inför iakttagarens ögon och.
så väl, att de icke kunna återfinnas. Trädkryparen häckar två gånger under
sommaren, första gången i mars eller i början af april, andra gången i juni, men lägger
färre ägg, ofta blott 3 till 5, i den senare kullen. - För fångenskap passar
träd-kryparen icke, ehuru det ingalunda är svårt att fånga honom. Naturligtvis kan det
icke bli tal om någon jagt på honom, och endast naturforskaren eger någon rätt att
för sina ändamål döda den oskadliga, älskvärda och nyttiga fogeln.
Stjerten hos Murkryparne (Tichodroma) är kortare än hos föregående slägte
och sammansatt af mjuka, breda, i spetsen afrundade pennor. Den i mellersta och
södra Europas liksom i vestra och mellersta Asiens alptrakter förekommande
Mur-kryparen (Ticliodroma muraria, fig. 64) är till färgen askgrå med svarta ving- och
stjertpennor, de sistnämnda i spetsen hvita, de förra till hälften af sin längd
praktfullt högröda och andra till femte pennorna med hvita fläckar på sitt innerfan, de
öfriga vingpennorna med gula fläckar. Kroppslängden är 16 cm., hvari stjerten
ingår med 6 cm. - »Då vandraren», säger Girtanner, »i de högre alptrakterna uti
Schweiz öfverskridit högskogens gränser och allt jemt intränger djupare i de vilda
bergsklyftorna, hör han, särdeles på vissa alpområden, icke sällan högt uppifrån
klippväggen en fin, långt utdragen hvissling. Det är murkryparen, denna lefvande
alpros, som utan fruktan skådar ned på den flämtande vandraren, hvilken mödosamt
nog sträfvar upp till hans höga boning. Har bergvandraren icke allt för brådtomr
hvilar han sig gerna på en mossig sten och åser en stund den beundransvärda fogeln.
Men huru skarpt han än må skåda uppåt och huru ondt i nacken det än gör honomr
så är han till en början ur stånd att redigt uppfatta det underbara färgspelet och.
de fladdrande rörelserna, hvilka mera påminna om en fjärils flygt än om en fogels.
Under sådana förhållanden är det svårt nog att komma åt honom. Om vintern
deremot, då murkryparen begifver sig till de lägre trakterna, är han lättare att
fånga. Liksom alla alpfoglar är äfven han strykfogel. Under soliga dagar uppstiger
han på bergväggarna till en höjd af öfver 3000 meter. Här och der har man
anträffat honom midt ibland jöklarne, ifrigt sysselsatt med insektjagt på något
klippstycke. Nedanför alpgördeln går han sällan om sommaren, ehuru han någon gång
äfven synes der; om vintern deremot måste äfven han draga sig ned till de lägre,
varmare och mera skyddade trakterna. Komma emellertid några soliga dagar, ilar
han genast till baka till höjdregionen, och först återinträdande köld jagar honom på
nytt ned i dalen. -. Endast på alldeles kala klippor klättrar murkryparen; ju vildare
och. naknare ett alpområde är, med desto större säkerhet kan man. vänta sig att
anträffa honom. På trädstammar går han aldrig; lika litet har jag någonsin sett
honom på en buske eller några från klipporna framskjutande grenar. Han lefver blott
i luften och på de branta klipporna. Vid sin klättring låter han vingarne stå ut
bakåt och uppåt från kroppen, som han håller alldeles lodrätt och parallelt med
klippväggen, hvarigenom det blir honom möjligt att omedelbart uppifrån verka på den
underliggande luftpelaren och sålunda befordra sig uppåt. Sin korta stjert deremotr
som vid klättringen alldeles icke är honom till någon nytta, håller han så långt ut
från klippan som möjligt för att icke skada honom. Vid klättringen ådagalägger
han en sådan kraft och skicklighet, att man väl kan antaga, det ingen klipphäll är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
