- Project Runeberg -  Djurens lif / Foglarnes lif /
159

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte flocken: Honungssugaretättingar (Cinnyrimorphæ) - Sjette flocken: Svaletättingar (Chelidonomorphæ)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(Sopliora grandiflora) fält sina blad och i deras ställe täckes med en mantel af
undersköna gula blommor, bildar denna växt poes älsklingstillhåll; då åter i december
och januari Phormium tenax står i full blomning, lemnar poe skogen och slår sig
ned på linfälten för att här föda sig af korarihonungen. Vid denna tid fånga
infödingarne många af dessa foglar i snaror och spisa dem såsom läckerheter. Då bären äro
fullkomligt mogna, bli foglarne mycket feta, och detta torde hafva gifvit anledning
till sagan, att de med näbben klösa upp bröstet för att befria sig från sitt fett. -
Boet står vanligen i vinkeln af någon klufven gren i en bladrik buske, några få
meter öfver marken, mera sällan i toppen af ett högre träd. - Till följd af sin
ovanliga härmningsgåfva är poe kolonisternes liksom de inföddes älskling. Ehuru
han allmänt anses för ömtålig, föreligga likväl fall, att fångna exemplar lefvat i tio
år. Har han en gång blifvit van vid buren och fångkosten, lär han sig lätt och
hastigt tala flera ord, hvissla melodier, härma hundens skällande, en papegojas skrik
eller en hönas kacklande o. s. v. Maorierne uppskatta mycket högt hans
efterhärm-iiingsgåfva och använda nacken tid på hans inöfvande samt berätta historier, soin
ställa hans begåfning i den fördelaktigaste dager. Sålunda förenar fogeln alla
egenskaper, skönhet, älskvärdhet, sångförmåga och lätthet att tämjas, hvilka göra honom
omtyckt af djurvännen.

Sjette flocken: Svaletättingar (Chelidonomorphæ).



Denna flock innefattar blott en familj med ett enda slägte, utmärkt genom

tJ <~’ i O

sina korta fötter och synnerligen långa vingar, omkring tio gånger längre än
mellanfoten. Näbben är kort, knappt en tredjedel af öfriga delen af hufvudet, men
mungiporna gå långt och bredt bakåt och utåt, så att gapet är till och med bredare än
sjelfva skallen. Vibrisser saknas. Alla hithörande foglar äro små, de största hafva
i sjelfva kroppen knappt gråsparf vens storlek.

Familjen Svalelika (Hirundinidae). - Svalorna (Hirundo), af hvilka man
känner ungefär etthundra arter, utbreda sig öfver jordens alla delar, öfver alla dess
breddgrader och på hvarje höjd öfver hafvet, ehuru de på andra sidan om
polkretsen endast förekomma i enstaka fall och der knappt torde häcka. Många bland
dem taga sitt hemvist i menniskans hus, andra åter på klippväggar och i branta
jordvallar, några välja slutligen träden till plats for sina bon. Alla arter, som häcka
i länder med stor olikhet mellan vinter och sommar, äro flyttfoglar, hvaremot de,
som bebo länder med hvar andra mer eller mindre liknande årstider, på sin höjd
stryka fram och åter inom vissa gränser. Flera gånger har man påstått, och detta
har till och med af naturforskare hållits for en möjlighet, att enstaka svalor
tillbringa vintern i kalla trakter, inbäddade i gytjan såsom viutersofvare, men dylika
uppgifter äro fullkomligt falska och sakna hvarje trovärdighet. Våra svalor flytta
till Afrikas inre och till och med dess sydligaste länder, och sjelf har jag under en
femårig vistelse i denna verldsdel sett dem med största regelbundenhet vandra ned
åt södern och åter till baka mot norden. Att vid plötsligt inträdande köld på hösten
eller på våren en eller annan svala söker skydd i hål och här till en viss grad stelnar,
men sedan tack vare sin seglifvade natur åter kan upplifvas, då hon införes i värmen,
detta vill jag ej alldeles förneka, men om en vintersömn kan det alldeles icke bli
fråga, trots »alla trovärdiga vittnen» från Aristoteles intill våra dagar. - Sva-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free