Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette flocken: Svaletättingar (Chelidonomorphæ)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162 SVALETÅTTINGAR.
svalhanne sitt »virb», »verb», ännu afbrutet af många pauser, men småningom
utvidgande sig till en sammanhängande sång, som flera gånger upprepas af den
stillasittande sångaren, till dess denne slutligen svingar sig upp i luften och sjungande
genomflyger gården. - Men dessförinnan har en qvarts timme förflutit, och nu
vakna äfven andra foglar: rödstjerten. uppstämmer från taket sin morgonsångt
sparfvarne låta höra sitt qvitter, dufvorna kurra, och så hafva alla gårdens foglar
vaknat till nytt lif. Den som ofta gladt sig åt en vacker sommarmorgon på landet,
måste erkänna, att ladusvalan med sin enkla men glada sång mycket bidrager till
dess behag.» - Af svalans sinnen är synen det mest utvecklade: hon varsnar redan
på betydligt afstånd en liten flygande insekt. Äfven hörseln är väl utvecklad, och
känseln såsom förnimmelseförmåga kan säkerligen icke heller frånkännas henne.
Deremot kunna vi icke bedöma hennes lukt och smak. - Ladusvalan jagar endast
flygande och kan icke bemägtiga sig sittande byte, hvarför hon också vid länge
ihållande regnväder, som drifver insekterna till deras kryphål, lätt råkar i
hungersnöd och ängsligt bemödar sig att skrämnia upp de stillasittande insekterna genom
att stryka tätt förbi dem och få dem att flyga upp. Allt efter väderlekens
beskaffenhet och tiden på dagen jagar hon i luftens högre eller lägre lager och
tjenar derför hos folket såsom väderleksspåman. Vid vackert väder har hon rik
tillgång på föda och är vid friskt mod, vid fult väder deremot stilla och sorgsen.
Genom sin stora rörlighet behöfver hon ojemförligt mycket föda och äter så länge
hon rör sig flygande. Hon smälter hastigt födan och uppkastar dess osmältbara
delar, såsom insekternas täckvingar, sköldar och ben, hopbakade till bollar. -
Ladusvalan skiljer sig från våra öfriga arter genom sin bobyggnad. Om det låter sig
göra, b}^gger hon boet i det inre af en byggnad och så att det uppifrån är väl
skyddadt. Boets bredd utgör ungefär 20, dess djup 10 cm. Byggnadsämnet är
lerig eller åtminstone fet jord, som påsmetas i klumpar och öfverdrages med spott.
Fina mellan väggarna inlagda halmstrån och hår bidraga till dess större fasthet och
sammanhållning, men det egentliga bindämnet är saliven. Vid vackert väder
fulländar ett par svalor uppmurningen af boets väggar inom åtta dagar. Härefter
be-klädes det inre rummet med fin halm, hår, fjädrar och dylika mjuka ämnen. Ett
på ett skyddadt ställe befintligt svalbo tjenar många år, må hända icke blott för
uppbyggarne, utan äfven för ett kommande slägte. I maj lägger honan sina äggr
som hon rufvar under 12 dagar vid god väderlek, men vid dålig ända till 17 dagar.
De i början med sina breda gap mycket fula ungarne matas flitigt af båda
föräldrarne, tillväxa hastigt under gynsamma förhållanden, titta snart upp öfver boets
kant och kunna, om allt går bra, redan i tredje veckan efter kläckningen följa sina
föräldrar ut i det fria. De matas ännu en tid, föras till en början alla aftnar till
baka till boet, men senare bringas de till hvila i det fria och slutligen lemnas de
alldeles åt sig sjelfva. Derefter lägga de gamla, merendels de första dagarne af
augusti, sin andra kull. Under gynsamma förhållanden äro äfven ungarne af denna
senare kull länge sedan flygfärdiga, då hösten manar till flyttning. Nu samla de
sig i föräldrarnes följe med andra familjer af samma art, med arior och starar i
dammarnes och sjöarnes säf och rör, der de hvila sig till dess en natt instundar, som
beröfvar oss de kära gästerna. En afton strax efter solnedgången höjer sig den
talrika svalhopen, som man må hända under eftermiddagstimmarne såg på det höga
kyrktaket, vid ett af några bland de gamla gifvet tecken och försvinner några få
minuter derefter ur åskådarens synkrets. - Trots sin snabbhet och anslutning till
menniskan hotas ladusvalan af många faror. Hos oss är lärkfalken hennes farligaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
