Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette flocken: Svaletättingar (Chelidonomorphæ)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164 SVALETÄTTINGAE.
aftnar till boet. som hittills tjenat äfven de gamla till h viloplats. »Fader, moder
och barn», säger Naumann, »tränga ofta sju eller åtta till antalet i hop sig i det
samma, och platsen blir för hvarje afton så inskränkt, att det töfvar länge, innan
de kunna komma i ordning, och man ofta måste förvåna sig öfver att boet kan
stå emot deras knuffande och’ trängande utan att falla ned eller brista. Striden blir
ofta allvarlig, då ungarne, såsom det ofta händer i stora kolonier, förirra sig i ett
främmande bo, från hvilket de alltid utskastas af de rufvande gamla eller ungarne,
som tappert försvara sig i besittningen af sin rättmätiga egendom.» - Lärkntlkeii
och dvergfalken äro hussvalans värsta fiender. Många parasiter plåga både unga
och gamla, men för andra fiender skyddar dem deras snabbhet. Endast med en
fogelart hafva de att utstå hårdnackade strider, nemligen med sparfvarne, som sätta
sig i besittning af deras bon, och dessa strider medföra ofta dödlig påföljd. För öfrigt
är det väl blott en saga, att svalorna af hämnd skola inmura sparfven i boet. Något
sådant torde denne alldeles icke afvakta. Deras enda skyddsmedel är att göra
ingången så liten, att endast de sjelfva kunna pressa sig genom den samma, och sparfven
af håller sig ock verkligen från bon, der detta konstgrepp blifvit användt.
Backsvalan (Hirundo riparia, fig. 69, a) räknas till ett underslägte (C of yl e),
som har en mörkt gråbrun fam* på ryggsidan. Hennes buksida är hvit med en bred
O O .L ti G O
gråbrun gördel framom bröstet. Bon är en af de minsta arterna inom familjen.
Hennes kroppslängd blir högst 13 cm., den 5 cm. långa stjerten deri inberäknad. -
Ingen svalart bebor ett så vidsträckt område som backsvalan, hvilken häckar i alla
verldsdelar med undantag af Australien, Polynesien och Amerikas södra hälft. Helst
o * v
uppehåller hon sig vid branta strandväggar, men fordrar icke alltid flodstränder, utan
nöjer sig ofta äfven med en brant jordvall. Der hon finnes, är hon vanligen talrik,
men i intet land, hvari jag rest, ser man henne i sådana oerhörda skaror som vid
mellersta och nedra Ob, hvarest hon bildar kolonier, i hvilka inånga tusen par häcka.
Äfven hos oss finner man sällan färre än 5-10, vanligen 20-40 par till sammans,
hvilka i den hårda jordskorpan af någon brant sluttning till bon. åt sig med stor
ansträngning urhålka djupa hål, som regelbundet ligga så högt, att äfven den mest
betydande öfversvämning icke når dem, samt företrädesvis omedelbart under väggens
öfre kant. - Backsvalan är en ganska angenäm, munter och rörlig fogel, som i sitt
väsende mycket påminner om hussvalan, i synnerhet genom sin mjuka och sväfvande
flygt. Vanligen uppehåller hon sig i de lägre luftlagren, merendels flygande fram
och åter öfver vattendragens spegel, och uppstiger sällan till någon betydligare höjd.
Hennes flygt är så ojemn, att inan jemfört den med en fjärils, rnen alldeles icke
osäker. Från sina kolonier aflägsnar hon sig ogerna långt, bedrifver snarare sin jagt
i deras omedelbara närhet och upplilVar derigenom öde, på foglar eljest fattiga
stränder. - Så snart backsvalorna inträffat på sin häckniugsort, uppsöka de kolonien,
förbättra bona eller gräfva sig nya, och i slutet af maj eller början af juni finner man
de 5 till 6 små äggen. Två veckor senare äro ungarne utkläckta och efter ytterligare
O O O \J O
två veckor redan så pass utväxta, att de kunna följa de gamla i det fria. Ännu en
tid återvända ung och gammal regelbundet till bohålen för att hvila öfver natten,
men redan i augusti begifver sig hela sällskapet på resan och sofver då i
dam-niarnes säf.
För att lemna ett exempel ur den tredje afdelningen af svaleslägtet, hvilken
utmärker sig genom en starkare, högre, från midten något hoptryckt näbb, hvars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
