Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
Första flocken: Lärketättingar (Holaspideæ*)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170 LÅRKETÄTTINGAK.
till 158 mm., hvaraf stjerten upptager 54 mm. De båda mellersta stjertfjädrarna äro
hos henne bruna med breda roströda kanter, de öfriga stjertpennorna svarta ined
hvita spetsar, hvilken senare färg på de yttersta öfvergår i blekbrunaktigt och
vidgas. - Trädlärkan har sin geografiska utbredning öfver hela Europa från mellersta
Sverige och i vestra Asien, men eger inskränktare vistelseorter än andra lärkor, ty
hon tillhör de ödsligaste hedar och skogstrakter. Så snart under senare hälften af
februari snön hunnit smälta, återvänder hon från sina vandringar, som vanligen sluta
redan i södra Europa, men äfven utsträckas till Afrika, och intager sina gamla
boningsplatser. - Hon är en liten qvick och rörlig fogel med särdeles näpet och
älskvärdt sätt. Kommer en dufhök eller lärkfalk i hennes närhet, trycker hon, d. v. s.
lägger sig platt på marken och väljer vanligen så skickligt någon liten fördjupning,
att hon är ytterst svår att få syn på och vanligen undgår den hotande faran. Men
hon sätter sig icke som hennes slägtingar nästan alltid på marken, utan äfven i
trädtoppar och på fristående trädgrenar, hvaraf hon fått sitt namn. - Hennes prydliga
bo finnes allt efter väderleksförhållandena tidigare eller senare, stundom redan under
sista dagarne af mars, under en tall eller en enbuske eller i gräset. Aggen äro 4
till 5, sällan 3. Efter första kullens kläckning anföra båda föräldrarne sina ungar
en kort tid, hvarefter de skrida till att lägga en ny kull. Efter dennas kläckning
förena de sig med alla sina ungar till ett litet sällskap och vandra antingen
familjevis eller i flockar, som sammansättas af två eller flera familjer. De lemna oss i
slutet af oktober eller början af november. – Trädlärkan eger en härlig sång, som
upplifvar äfven den ödsligaste nejd. Först låter hon höra sin milda och ljufva
lockton, »lullu», stiger derpå i höjden och sväfvar omkring i skyn ända till en half timme
under högljudda flöjttoner och drillar, eller ock sätter hon sig i ett träd for att
»sluta sin vackra sång, som klingar ännu ljufvare i nattens tystnad. Hon kan
visserligen icke mäta sig med näktergalen, men ersätter honom likväl. Näktergalen slår
blott under två månader, men trädlärkan sjunger från början af mars till augusti
och efter ruggningen äfven i senare hälften af september och första hälften af
oktober samt låter höra sig i öde, fattiga trakter, i bergsbygden, der utom henne blott
få, ofta knappt en enda sångare finnes. Hon är också bergsbons älskling,
fogel-egarens stolthet, den under hela veckan i sitt rum fängslade haudtverkarens glädje,
och förtjenar rikligen all tillgifvenhet och ära. Olyckligtvis ökas icke hennes antal
såsom fallet är med sånglärkan och tofslärkau, utan aftager i stället på ett
beklagligt sätt, utan att härför någon tillräcklig orsak kan uppgifvas.
Tofslärkan (Älauda cristata, fig. 71, c) utmärkes af sin fjädertofs eller hufva
på hufvudet. Om hennes färg kunna vi knappast säga något allmängiltigt, ty denna
ar så föränderlig, att vi än i dag icke veta, om vi på alla dess afvikelser skola grunda
arter eller blott hafva att göra med varieteter. De svartbruna stjertfjädrarna hafva
utåt och i spetsen smala, blekt gulbruna kanter, de båda yttersta äro på hela
ytter-fanet roströdaktiga. Längden är 180 mm., hvaraf stjerten upptager 65 mm. -
Tofslärkan bebor, med undantag af höga norden, nästan hela Europa och en betydlig del
af Afrika, uppträder talrikare i söder än i norr och är familjens oftast förekommande
medlem i Spanien och norra Afrika, men utbreder sig äfven i Tyskland långs de
allmänna landsvägarne år för år allt mer och häckar allt oftare der hon förr saknades.
I södra Europa finnes hon lika väl i och invid byarne som på de öde,
mennisko-tomma slätterna eller i bergen; i Tyskland föredrager hon menniskans närhet,
kommer in i byar och städer och söker sin föda kring lador och kök. I södra Sverige upp
till Vermland och i Upland är hon åtskilliga gånger anträffad. - Tofslärkan är utom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
