- Project Runeberg -  Djurens lif / Foglarnes lif /
182

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde flocken: Fruktfogeltättingar (Pycnaspideæ)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

182 FRUKTFOGELTÄTTINGAR.

(Cephaloptems ornatus, fig. 77) är till färgen temligen enformigt svart; fjäderbusken
är svartblå, mantelfjädrarna äro försedda med mörkt grönsvarta kanter; ving- och
stjertpennor äro enfärgadt svarta. Längden är 51 cm., hvaraf stjerten upptager 18
cm. Honan är betydligt mindre samt har mindre fjäderbuske, kortare strupflik och
mindre glänsande fjädrar. - Parasollfogeln bebor de östra sluttningarna af Perus
Cordillerer till en höjd af 1000 meter öfver hafvet och utbreder sig härifrån öfver
den öfre hälften af Amazonflodens område till Rio Negro och åt söder till Chiles
gränser. Hans föda består, enligt Tschudi, af åtskilliga träds frukter, enligt Båt e s
äfven af insekter, i synnerhet skalbaggar och spindlar. Frukter så stora som ett
plommon slukar han hela och kastar sedan upp kärnorna; insekter deremot styckas,
innan de förtäras. Merendels då parasollfogeln äter, liksom alltid då han flyger,
lägger han sin fjädertofs bakåt och bröstfjädrarna så tätt intill kroppen, att man. ej
kan skilja dem från de öfriga fjädrarna. Sitter han deremot stilla på en qvist,
uppreser han tofsen till dess fulla höjd och låter bröstfjädrarna hänga ned; när han
slutligen ämnar sofva, lägger han hufvudet till baka till midten af ryggen, hukar
sig ned med indragna ben, gömmer sålunda hals och fötter och visar blott
hjess-tofsen och bröstfjädrarna, hvilka på ett sällsamt sätt skjuta fram ur den öfriga

. .

fjädermassan. Äfven då han skriker, spela dessa båda prydnader en roll. Hans
skrik, som i synnerhet höres tidigt om morgonen och mot solnedgången och
förskaffat honom namnet »toropishu» eller tjurfogeln, klingar otäckt hemskt och
liknar en tjurs bölande på afstånd. Innan fogeln skriker, utbreder han hufvudtofsen,
uttänjer och svänger på den ihåliga bröstfliken, lutar ned hufvudet och utstöter
sedan sitt bölande. Då flera äro till sammans och vråla samtidigt, tänker inan förr
på en kreaturshjord än på en samling foglar. Det konstlösa, af risqvistar byggda
boet står i en af de högsta trädtopparne och innehåller 2 ägg.

Vi äro bättre underrättade om Klockfoglarnes slägte (Chasmorhynchus), hvilka
tillhöra de mindre arterna i kräffoglarnes underfamilj och högst uppnå en dufvas
storlek. Näbben uppnår hufvudets halfva längd. Betecknande äro hudutväxterna i
näbb-trakten, hvilka liksom hos våra kalkoner än kunna förlängas, än förkortas. - K
lock-fogeln eller Smeden (Chasmorhynchus nudicollis, fig. 78) är alldeles snöhvit med
de nakna tyglarne och den nakna strupen lifligt erggröua. Den något mindre
honan är på hjessa och strupe svart, på öfversidau siskegrön, på undersidan gul med
längsgående svarta fläckar, på halsen hvitaktig med gulaktiga streck. Den unge
hannen liknar under sitt första år honan, blir derpå hvitfläckig och antager i sitt
tredje år sin fullständigt färgade drägt. Enligt min erfarenhet af fångna klockfoglar
anlägga äfven de gamla hamiarne efter hvarje ruggning en grön drägt och få sin
hvita färg först genom dess affärgning. Längden är 26 cm., hvaraf stjerten upptager
7 cm. - »Denna märkvärdiga fogel», säger prinsen af Wied, »utgör så väl
genom sin bländande hvita fjäderdrägt som genom sin klara, högt ljudande stämma
en egenhet för de praktfulla brasilianska skogarne och ådrager sig genast
främlingens uppmärksamhet. Hans stämma liknar klangen af en starkt ljudande klocka,
lätet utstötes i enstaka toner, eorn. nthållas någon stund eller ock upprepas kort efter
hvar andra, i hvilket senare fall de likna de ljud, som frambringas af smedens slägga
på stäclet. Man förnimmer denna stämma ganska ofta och långt omkring under alla
timmar på dagen.» Se h om b ur g k yttrar örn en närstående art: »De trolska,
klock-rena tonerna låter han merendels ljuda från högsta toppen af något af de jettestora

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free