- Project Runeberg -  Djurens lif / Foglarnes lif /
183

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde flocken: Fruktfogeltättingar (Pycnaspideæ)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

moraträden, som han särdeles gerna synes uppsöka, om derstädes finnes en torr gren.
Jag har aldrig märkt två hannar i samma träd, men väl svara de hvar andra från
olika träd. Hvarje morgon helsa de den unga dagen med sina metallrena toner och
taga sist af alla sångare afsked af den sjunkande solen. Då fogeln är alldeles lugn
och stilla, hänger näbbfliken ned på sidan, men låter han höra sin stämma, blåser
lian upp fliken, som samtidigt med spetsen rör sig i kretsformiga svängar. Utstöter
lian blott en enda ton, reser sig fliken ögonblickligen, men faller genast åter samman
för att vid nä§ta skrik åter resa sig. Honorna sitta aldrig så högt som hannarne,
utan uppehålla sig alltid i skogsträdens lägre grenar». - Sjelf har jag haft tillfälle
att en längre tid iakttaga en fången klockfogel, hvarför jag ser mig i tillfälle att
fullständiga dessa uppgifter. Det visserligen högljudda och metalliska men på nära
håll ganska hesa, något skrapande och föga välljudande, snarare obehagliga skriket
påminner allra mest om grodornas stämma. Stundom hör man äfven pipande ljud,
hvilka äro så svaga, att de förklinga redan på kort afstånd och som fogeln endast
låter höra, då han i största lugn sitter hopkrupen på en gren. De högljudda tonerna
deremot förnimmas, då han sitter upprätt eller rör sig. Ju längre han skriker, desto
ifrigare s}nies han bli, så att man ej kan misstaga sig derpå, att han. befinner sig i
ett kärleksrus eller spelar som orren. Vid hvarje ljud rör sig näbben något litet och
darrande, men hals, bröst och underlif röras deremot dess mera; strupen uppblåses
och dess nakna fläck dallrar tydligt; bröstet höjer och sänker sig häftigt, och hela

illustration placeholder
Fig. 78. Klockfogel (Chasmorhynchus nudicollis).


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 31 04:12:52 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/foglarne/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free