Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Femte flocken: Myrfogeltättingar (Taxaspideæ*)
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bakåt vänd eller åtminstone vändbar bakåt, hvarigenom tårna i sin ställning fördelas
till två par, ett främre och ett bakre. Hit höra tre flockar.
Första flocken: Papegojor (Psittaci)
.
Papegojorna kännetecknas genom sin tjocka, mot kraniets bottenplan starkt
nedböjda näbb, hvars bågformigt böjda öfverkäk är rörlig och har en lång, hakformigt
nedböjd spets. Anmärkningsvärd Sir närvaron af en vaxhud, d. v. s. ett obefjädradt
men derför icke hornartadt, genom sitt namn tillräckligt betecknadt ställe, hvilket
liksom en sadel intager sin plats öfver öfvernäbbens rot och som jemte papegojorna
endast kan tillerkännas roffoglarne. Näsborren ligger uppåt i vaxhuden, är kretsrund
och omgifves af en uppdrifven kant. »Benen», säger Burmeister, »äro tjocka,
starka,’ köttiga men aldrig höga; mellanfoten är mycket kortare än mellantån och
alltid beklädd med endast små fjälltaflor. De temligen långa tårna hafva eu stark
sula, men endast i spetsen äro de försedda mecl tydlig pnta. På öfversidan hafva
de samma slags betäckning som mellanfoten, endast med den skilnaden, att fjällen
mot tåspetsen blifva allt större och på den sista leden före klorna öfvergå i korta
tafvel- ’ eller gördelformiga sköldar. Klorna äro icke långa, men starkt böjda och
temligen spetsiga, ehuru aldrig starka. Den inre framtån har vanligen den minsta
klon, och klon på tummen plägar icke vara mycket större. Den största klon sitter
på yttre framtån, men öfverträffar endast föga den yttre baktåns klo.» - Trots alla
vexlingar i enskildheterna är fjäderdrägtens fördelning ganska öfverensstämmande
för alla flockens medlemmar. Den förherskande färgen är ett mer eller mindre
lifligt bladgrönt; dock gifvas äfven hyacintblå, purpurröda, guldgula och mörkfärgade
papegojor. Betecknande är tillvaron af vissa färgfält med ofta förekommande
fyll-nads- eller komplementärfärger på öfver- och undersida (blåviolett, mörkblått, grönt
ofvan mot ljusgult, orangegult, cinnoberrödt, purpur inunder), hvilket till och med
gör sig gällande på en och samma stjert- eller vingpenna. Icke mindre egendomligt
är, att lysande färger ofta täckas eller undanskymmas af mindre lifliga, såsom detta
t. ex. är fallet hos en och annan kakadua, hvars cinnoberröda eller gula fjäderrötter
och dun knappast kunna urskiljas för de hvita fjäderspetsarne. Merendels, men
alldeles icke alltid, äro båda könen lika färgade, och de nnga foglarne skilja sig
vanligen föga, undantagsvis likväl betydligt, från de gamla.
I »Däggdjurens lif» har jag påpekat, att sinnenas harmoniska och likformiga
utveckling angifver en hög ställning. Tillämpa vi detta uttalande på foglarne, så
finna vi, att just papegojorna före alla andra medlemmar af klassen utmärka sig for
en likformig utveckling af sina sinnen. Hvad apan är bland däggdjuren, igenkänna
vi uti papegojan bland foglarne, då vi pröfvat dennas andliga begåfning. Hon
besitter apornas alla egenskaper och lidelser i en efter fogelpregeln afpassad form, alla
deras goda och dåliga sidor, deras älskvärdhet lika väl som deras oarter. Papegojan
är den klokaste fogel vi känna, men förblir alltid apa, nyckfull, ombytlig. I ena
Ögonblicket är hon det älskvärdaste, angenämaste sällskap, i det andra deremot
alldeles odräglig. Hon är förståndig, uppmärksam och förtänksam, försigtig, listig, har
en skarp urskilning och ett förträffligt minne samt visar sig derför äfven högeligen
läraktig; hon är sjelf medveten, stolt, modig, tillgifven, ja, mot afhållna varelser öm,
trogen in i döden, tacksam, medvetet tacksam; hon låter uppfostra sig och ombilda
sig till ett lydigt, artigt djur - alldeles som apan. Men hon är äfven ilsken, elak,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0210.html
