- Project Runeberg -  Djurens lif / Foglarnes lif /
197

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ALLMÄNNA EGENSKAPER. 197

focla. Mau kan vänja henne vid nästan alla ämnen, som menniskan förtär, äfven
vid kaffe, té, vin, öl och dylikt, ja, hon berusar sig till och med af spritdrycker.
Denna skildring passar likväl icke för flockens minsta arter, ty de försmå all annan
föda än sitt kornfoder och vissa örters blad. Man påstår, att köttkost är orsak till
en vanart, sorn papegojan visar. Många fångna papegojor rycka nemligen sjelfva af
sig fjädrarna och plocka sig stundom alldeles kala. De bortplocka de franistickande
fjädrarna med en viss ifver och kunna icke genom någon bestraffning, för hvilken
de eljest äro högeligen känsliga, förmås att afstå från sitt förehafvande. Jag kan
icke säga i hvad mån olämplig föda utöfvar något inflytande på ett sådant beteende,
men jag har aldrig iakttagit, att papegojor, som man gifvit en enkel kost, på detta
sätt rasat mot sig sjelfva, hvarför jag ingalunda håller detta påstående för osannolikt.
Andra iakttagare söka orsaken till detta afryekande af fjädrarna deri, att de i sin
frihet så verksamma papegojorna hafva tråkigt och finna tiden lång i fångenskapen.
Det uppgifves dessutom, att man lätt kan vänja dem af med denna vanart genom
att alltid lemna dem mjuka träbitar och låta dem efter behag plocka sönder dessa,
således skaffa dem sysselsättning. Men vigtigare synes mig i alla händelser urvalet
af passande föda. Så vidt erfarenheten gifver vid handen, nöja de flesta större
papegoj-arter sig med hampfrö, hårdkokt ris, hafre, majs, salad, kål och frukt, de mindre
åter förtära hirs, kanariefrön, salad och blad. Bittra mandlar och persilja äro gift
för dem. - I umgänge med menniskor förmenskligas papegojan på sätt och vis
alldeles som hunden genom uppfostran bildas, jag skulle vilja säga civiliseras. I likhet
med hvarje annat väsende, som skall mottaga undervisning af en högre stående
lärare, fordrar äfven papegojan en regelbunden undervisning och med all kärleksfull
behandling äfven mildt allvar. Eljest blir hon snart bortskämd, men icke uppfostrad.
Ett vilkor för fogelns uppfostran är, att han till en början hålles instängd i ett
trängre rum, på det hans vårdare alltid må kunna sysselsätta sig med honom. Låter
man honom flyga fritt omkring i ett större rum, blir han sällan tam och lär ännu
mera sällan att tala. Större frihet får man lemna honom först då hans
undervisning nästan blifvit afslutad. Deremot fordra papegojorna en viss grad af frihet,
om de i tamt tillstånd skola fortplanta sig. Ett temligen rymligt rum, i hvilket
papegojorna kunna vistas år ut och år in i ostörd rö, och en urhålkad, med kryphål
försedd men eljest sluten trädstam af något mjukt trädslag äro dock allt som fordras,
innan man kan hoppas att se denna önskan uppfyld. I senare tider har man flera
gånger, i synnerhet i England och äfven i Tyskland, sökt i det fria fortplanta papegojor.
I Storbritannien åtminstone hafva foglarne snart vant sig vid det europeiska klimatet
och slagit sig ned i skogarne, flera gånger häckat och uppfödt ungar, och skulle
säkerligen trifvas förträffligt, »om», såsom en engelsk berättare uttrycker sig, »det
icke funnes så många ömkliga bössor.» Buxton har på sina två i England belägna
gods gjort de mest omfattande försöken att införa papegojor. En amazonpapegoja,
som lefvat tjugu år i fångenskap och betecknas såsom en »talare» af första
ordningen, förde honom först på tanken att utsläppa papegojor, ty denna fogel stannade,
»sedan han flytt sin väg, nära tre månader i granskapets bokar och ekar, men
återvände in i boningshuset vid vinterns inbrott. Under hans lif i det fria hade hans
fjäderdrägt utvecklat sig till en sådan prakt, att tanken på vidare försök att utsläppa
papegojor trängde sig på Buxton liksom af sig sjelf, hvarför han ock med temligen
god framgång fortsatte sina försök.

De Egentliga papegojorna, bland hvilka Sun d e vall urskiljer fem familjer,
utmärkas genom sin höga och uppsvälda, bukiga, framtill tillplattade underkäke, hvars

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free