Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EGENTLIGA KAKADUOR. 199
sin vänskapliga stämning eller sin tillgifvenhet för vårdaren, är ingenting annat än
ett inlärdt ord. Rosenberg skrifver härom: »Jag måste anmärka att ordet’kakatua’
aldrig förnimmes af de vilda foglarne och icke heller kan höras från dem, emedan
först de i ungdomen infångade läras att uttala det samma. Det är af malajiskt
ursprung och betyder ’gamla fader’ (Icaka, fader, tua, gammal). De foglar, som uttala
detta ord, härstamma antingen från de malajiska länderna eller hafva såsom ungar
råkat i händerna på malajer». - I vilda tillståndet lefva kakaduorna liksom de öfriga
papegojorna i sällskap, hvilka till och med under rufningstiden stanna i en viss
förbindelse. Nätterna tillbringa de väl dolda i de högsta trädens tätaste kronor, och
morgonen helsas af dem med vidt skallande, ljudligt skrik. Med undantag af
mid-clagstimmarne äro de hela dagen i rörelse och gifva akt på allt som tilldrager sig.
Hvarje ny händelse helsas med skrik; särdeles är detta fallet, om en skara slagit sig
ned och en annan passerar förbi. Då uppstår ett öronen sönderslitande larm, om
hvars oljud man kan göra sig åtminstone en svag föreställning, då man af egen
erfarenhet lärt känna några få fångars skrik. Så snart en skara ätit sig mätt,
återvänder hon till sin hviloplats i skogen och förblir en tid åtminstone jemförelsevis
stilla för att smälta födan. Derpå begifver hon sig för andra gången ut efter föda,
och vid den inbrytande natten samlar sig hela skaran åter på sin vanliga sof plats.
Sålunda lefva skarorna till häckningstiden, då de fördela sig parvis och hvarje par
uppsöker en lämplig ihålighet till sitt bo. - Kakaduorna åstadkomma skada för
odlaren och förföljas derför ifrigt. »Måhända», säger kapten Grey, »gifves det intet
mera fängslande skådespel än nyholländarnes jagt på kakaduor. Vid denna använda
de ett egendomligt, under namn af ’bumerang’ kändt vapen, som består af ett
lie-formigt, platt trästycke af något hårdt träslag och med handen slungas stundom mer
än 30 meter långt, genomskär luften i korta kretsar och i trots af de många
afvikel-serna från raka vägen, med temligen stor säkerhet träffar målet.» Att kakaduorna
äfven lätt kunna fångas, visa de många, som komma till o?s lefvande. Framför andra
uthärda visserligen dessa papegojor fångenskapen vid enkel kost utan besvär och lämpa
sig derför förträffligt att öfversta långvariga resor, men då man betänker, att man i
Tyskland kan få köpa en kakadua för några få kronor och i tredje eller fjerde hand,
måste de på ort och ställe stå särdeles lågt i pris. Vid passande vård håller
kaka-duan ut i många år äfven i Europa. Man känner exempel på att en kakadua lefvat
längre än sjuttio år i bur.
Ofvanstående skildring afser väsentligen de Egentliga kakaduorna
(Camptolo-phus), stora eller medelstora papegojor med en undersätsigt byggd kropp, till
storleken vexlande ungefår mellan kråkans och kajans. - Bland de australiska arterna
utmärker sig för sin skönhet Inka-käk a duan (Camptolopluis Leadbeateri, fig. 82)r
»Jakkul», såsom hon kallas af de australiska infödingarne. Hennes fjäderdrägt är hvit,
men på framhufvudet, på pannan och sidorna af halsen, på vingarnes midt och
undersida, på bukens midt och på rotdelen af stjertfjädrarnas innerfan rosenfärgad och
under vingarne vackert laxröd. Särdeles praktfull är hufvan. Dess särskilda fjädrar
äro vid roten högröda, på midten gulfläckiga och i spetsen hvita. Då hufvan lägges
ned, synas blott de hvita spetsarne, men så snart fogeln reser på henne, framträder
den lysande röda fårgen, och de gula midtfläckarne förena sig då till ett band, som
ytterligare förhöjer hufvans skönhet. - Enligt Gould utbreder sig denna praktfulla
kakadua långt öfver Nya Hollands Sydvestra del, men uppehåller sig företrädesvis i de
höga gummiträden och i den buskskog, som i det inre landet bekläder flodernas
stränder. Hon låter aldrig se sig i närheten af kusten. - Hon är en prydnad för den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
