- Project Runeberg -  Djurens lif / Foglarnes lif /
203

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LAXGSTJERTKAKADUOR. ARARAKAKADUOR. 203

kakaduan tillhör Nya Sydwales och finnes hufvudsakligen i landsträckorna mellan
Moreton Bay och Port Philippe. I det omedelbara granskapet af Sidney och andra
stora städer är hon än i dag icke sällsynt. Hennes flygt är tung, vingarnes rörelser
tröga. Sällan stiger hon högt upp i luften, men flyger likväl stundom flera mil i
en sträcka. - Så vidt man ännu vet, rufvar korpkakaduan uteslutande i ihåliga träd.
Härtill utväljer hon alltid de högsta och otillgängligaste träden och regelbundet sådanar
på hvilka icke ens infödingarne kunna uppklättra. - Fångna korpkakaduor äro
sällsynta företeelser i vår djurmarknad och uthärda merendels blott en kort tid i bur.
Det intryck de göra på iakttagaren är ej behagligt. De äro mycket mera stillsamma
och tydligen i hvarje hänseende mindre begåfvade än deras ljusfärgade fränder. Deras
vanliga hållning är oskön, nästan vågrät; endast vid djupaste kgn resa de något på
sig, men synas lika fullt stela och klumpiga. Sin förnämsta lörlighet utveckla de,
då de gå på marken eller löpa fram och tillbaka på en gren. Såsom de flesta
australiska papegojor gå de med trippande steg, temligen hastigt, nästan springande, och
på qvistarne utföra de dansrörelser, som förekomma sällsamma nog hos de stora, mörka
foglarne. De sofva längre och gå tidigare till hvila än andra papegojor, men äro i
stället vakna hela dagen. De skrika icke, innan de gå till hvila, såsom deras
stamfränder alltid pläga göra, äro då tvärt om ännu mera stilla än vanligt, stoppa
slutligen hufvudet under skulderfjädrarna och bekymra sig nu icke längre om den yttre
verlden. Med sina likar komma de alldeles icke öfverens, utan visa sig snarare mycket
gräliga, men äro så fega, att de låta den minsta papegoja jaga sig på flykten. -
Deras föda i fångenskapen inskränkes till några få fröslag, hufvudsakligen hampfröii
och hafre, hvilken senare de i synnerhet tycka om, då den blifvit skalad. Kokt majs
behagar dem väl äfven, men rå låta cle ligga, såsom vore de icke i stånd att få sönder
den samma med sin ofantliga näbb. Deremot äta de gerna insektlarver och snäckor
äfvensom daggmask, de första och sista utan vidare förberedelse, snäckor sedan
de-krossat deras hus och sorgfälligt utskalat invånarne.

Ararakakaduor. På Nya Guinea och tillgränsande öar, särdeles på Salavati, MisuL
Vaigiu och Aruöarna, äfvensom på Australiens nordspets lefver en papegoja, som man
likaledes räknar till kakaduorna, nemligen Ararakakaduan (Microglossus aterrimus,
fig. 84). Denna fogel är en af de största bland papegojorna och eger den väldigaste
näbb, som förekommer hos någon af dem. Någonting för henne egendomligt är den
temligen långa, köttiga, valsformade, ofvan urhålkade och i främre änden tillplattader
djupröda, i spetsen hornartade och liksom af ett svart pansar betäckta tungan, som
kan framskjutas temligen långt ur näbben och användas såsom en sked, i det fogeln
med henne upptager de af näbben krossade och styckade näringsmedlen och för dem
till matstrupen. – Rasmalos, såsom ararakakaduan kallas på Nya Guinea,
öfverträffar de flesta araraerna i storlek; hennes fjäderdrägt är likformigt djupsvart och
skimrar något i grönaktigt, men har hos den lefvande fogeln en öfvervägande
gråaktig anstrykning, emedan mjöllikt dam ligger på fjädrarna. De nakna, veckiga,
kinderna äro röda. Hufvan består af långa och smala fjädrar, hvilkas färg drager
mera i gråaktigt än de öfriga fjädrarna. - Om fogelns lif i frihet känner man föga.
»Merendels», säger Rosenberg, »träffas han i de högsta trädens kronor och är der
i ständig rörelse samt låter både då han sitter och då han med kraftiga vingslag flyger
fram högt upp i luften hora sin snarkande stämma, alldeles lik de hvita kakaduornas.
Infödingarne taga de unga foglarne ur boet, uppföda dem och sälja dem sedan till.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free