Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRÄPAPEGOJOR.
’209
invånare kasta hvarje fogel, som de dödat, med hud, fjädrar och inelfvor i elden, och
så snart han på ytan förkolnat, spisa de honom såsom en läckerbit. Dessutom jagas
jako mindre for sitt kött än för sina röda stjertfjädrar, emedan alla negrer använda
de senare till krigiska hufvudprydnader och andra smycken, eller ock till trolldom
såsom »medicin». Öfver allt der jako förekommer fångas och tämjes han af
infödingarne, som lära honom tala och äfven bruka honom såsom bytes- eller
handelsvara. I det inre landet samla negerbyarnes höfdingar eller förnämsta invånare alla
de unga foglarne, som de komma öfver, for att sedan på en gång i ett större antal
sända dem till kusten. Under tiden få de med klippta vingar löpa fritt omkring.
Man ser derför papegojorna alldeles som våra tama dufvor sitta öfver allt i byarne
på hyddornas halmtak eller på träd, som för deras räkning blifvit uppresta framför
hyddorna, och detta ovanliga skådespel skänker en sådan njutning åt det förtjusta ögat,
att man gerna glömmer huru örat plågas. Omedelbart efter rufningstiden kan man
köpa en ung jako vid kusten för omkring tre kronor och i det inre landet tillbyta
sig en sådan fogel för mycket mindre, men sedan stiger priset, och på de engelska
postångarne betalas ofta 13-16 kronor för en gråpapegoja. - Jako är en af de
mest omtyckta af alla kammarfoglar och förtjenar också deri ynnest han njuter, ty
han är i beundransvärd grad mild, läraktig och sin herre tillgifven. Hans lof
förkunnas också på alla språk, om honom talar hvarje naturhistoria och nästan hvarje
bok, som afhandlar någon del af djurens lif. En mängd tilltalande berättelser finnas
om denna art. Den märkvärdigaste jako var dock en, som 1827 köptes af en
sjökapten i Triest och sedermera flera .år lefde i åtskilliga personers ego i Wien och
Salzburg. Om denna papegoja berättar Lenz följande: »Jako gifver akt på allt,
som tilldrager sig omkring honom, förstår att bedöma allt, gifver på frågor rigtiga
svar, verkställer hvad som befalles honom, helsar på de ankommande, tager afsked
af de gående, säger endast tidigt på dagen ’god morgon’ och endast om aftonen
’god afton’ samt begär föda, då han är hungrig. Hvarje medlem af familjen kallar
han vid namn, och den ene står hos honom i högre gunst än den andre. Vill han
att jag skall komma till honom, ropar han: ’pappa, kom hit’. Hvad han talar,
sjunger eller hvisslar, föredrager han alldeles som en menniska. Stundom visar han
sig i ingifvelsens ögonblick såsom improvisatör, och hans tal låter alldeles som en
talares, som man hör på långfc håll utan att förstå hvad han säger». Härpå följer
en lång lista på alla de ord och meningar denna jako kunde framsäga, hvarefter
Lenz fortsätter: »Om han vid böntideii hör domkyrkoklockan, så ropar han: ’jag
går, Gud vare med dig! jag går!’ Om hans egare går ut på annan tid än denna,
ropar jako, då dörren öppnas, om han också varit tyst hela tiden, ett trohjertadt:
’Gud vare med dig!’ Så tillropar han äfven främmande personer, då de aflägsna sig:
’Gud vare med eder!’ Om han om natten är i sin herres rum, förhåller han sig tyst,
så länge denne sofver. Men är han i ett annat rum, börjar han vid dagens inbrott
tala, sjunga och h vissla. Jakos egare hade en vaktel. Då på våren denne slog sina
första slag, vände sig jako mot honom och ropade: ’bravo, paperl! bravo!’ För att
se om det skulle vara möjligt att äfven lära honom sjunga något, valdes till en
början sådana ord, som han redan förut kunde uttala, t. ex. ’är den vackra paperl här?
är den snälla paperl här? är den kära paperl här? ja, ja!’ Senare lärde han sig
sjunga: ’O, Pitzigi, o, Pitzigi, blås i mitt ställe fagott, blås i mitt ställe fagott, blås,
blås, blås, blås i mitt ställe fagott!’ Han uppstämde äfven ackorder och hvisslade
en skala upp och ned med mycken lätthet och ganska rent, äfvensom andra stycken
och drillar, men icke alltid i samma tonart, utan stundom en half eller hel ton högre
Brehm, Foglarnes lif. 2:a uppl.
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
