- Project Runeberg -  Djurens lif / Foglarnes lif /
210

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

210 PAPEGOJOR.

eller lägre, utan att derför hvissla falskt. I Wien lärde han sig äfven livissla en
aria ur operan ’Märtha’, och som hans lärare dervid hade dansat för honom efter
takten, så härmade han dansen åtminstone så till vida, att han lyfte den ena foten
efter den andra och dervid på ett löjligt sätt rörde kroppen fram och till baka.
Jakos siste egare dog 1853, och fogeln började nu blifva sjuklig, må hända af längtan
efter sin älskade herre, samt lades 1854 helt dålig i en enkom tillredd liten bädd,
vårdades sorgfälligt, pratade ännu flitigt, sade ofta med sorgsen stämma: Taperl är
sjuk, stackars papeii är sjuk’, och så dog han.» - Det är alldeles öfverflödigt att
berätta mera om denna fogels andliga begåfning. Det meddelade talar för sig sjelft,
och så mycket bör äfven den fördomsfullaste inse, att här icke är fråga om den så
kallade omedvetna instinkten, utan om ett verkligt förstånd. Men icke blott öfver
gråpapegojans förstånd, äfven öfver hennes sinnelag hafva vackra iakttagelser blifvit
gjorda. »En af mina vänner», berättar Wood, »egde en papegoja af denna art,
som var den vackraste och älskvärdaste fostermor för andra små hjelpbehöfvande
varelser. I hennes egares trädgård fans några rosenbuskar, hvilka omgåfvos af en
ståltrådsinhägnad och tätt kringspunnos af klängväxter. Här bodde ett par finkar,
som brukade få löda af husets invånare. De täta besöken i rosenhäcken väckte
snart Pollys, papegojans, uppmärksamhet; hon såg att föda ditströddes och beslöt att
följa ett så godt föredöme. Som hon hade frihet att flyga omkring i trädgården,
lemnade hon snart sin bur, efterhärmade på ett förvillande sätt de gamla fmkarnes
lockton och släpade härefter näbben full med foder till ungarne den ena gången efter
den andra. Hennes ömhetsbevis mot sina fosterbarn voro likväl något för häftiga
för de gamla finkarne, hvilka bortskrämdes af den stora fogeln, och nu såg Polly
ungarne helt och hållet föräldralösa och fick det största spelrum för sin omvårdnad.
Från detta ögonblick vägrade hon att åter gå in i buren, stannade dag och natt hos
sina fosterbarn, matade dem med mycken sorgfällighet och hade den glädjen att se dem
fullväxta. Då de små kunde flyga, satte de sig på sin fostermoders hufvud och nacke,
och då kunde hända att man fick se Polly med mycket allvar spatsera omkring med
sin börda. Likväl skördade papegojan föga tack; så snart vingarne utväxt på hennes
fosterbarn, flögo de sin väg.» - Fångna jakoer fortplanta sig sällan; dock har det
förekommit, att de äfven i en trång bur lagt ägg, rufvat cch uppfödt ungar. - På
ett ändamålsenligt sätt vårdade och fodrade jakoer uppnå en hög ålder. En jako,
som egdes af köpmannen Minninck-Huysen i Amsterdam, hade, innan han kom
i dennes ego, redan lefvat 32 år i fångenskap och uthärdade ännu ytterligare 41 år.
Ungefär 4 till 5 år före sin död blef han ålderdomssvag, hans liflighet och
själsförmögenheter, synnerligen hans minne, aftogo och försvunno slutligen alldeles.
Under de båda sista åren förmådde han icke mera sitta på sin stång. Till slut kunde
han icke längre äta sjelf, utan måste matas. Äfven r Liggningen försiggick under
hans sista år endast mycket ofullkomligt. Af detta exempel framgår, att den af
Humboldt meddelade sagan om aturpapegojan, som jag ofvan omtalade, kan hvila
på sann grund.

På Nya Guinea, Moluckerna och Philippinerna lefva Ädelpapegojorna (Eclectus),
stora foglar med mycket kraftig, på ryggen afrundad näbb, med svag tandutskärning.
De långa vingarne hafva den tredje vingpennan längst, vingspetsarne äro långt
utskjutande, stjerten medellång, något afrundad. Fjäderbeklädnaden består af hårda,
vidtstråliga fjädrar. Trakten omkring ögat äfvensom näsborrar och vaxhud täckas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free