Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARARAER. VIGGSTJERTPAPEGOJOR. . 217
än många andra papegojor, vänja de sig vid förändrade förhållanden, rätta sig så till
sågandes efter menniskornas önskningar och egenheter, finna sig visserligen icke i
hvarje, men alltid i ett mildt och förståndigt behandlingssätt, och endast om man
retar dem, göra de bruk af sin betydliga styrka. - Då araraer sitta i ett träd och
äta, tiger vanligen hela sällskapet, eller ock förnimmer man sakta läten, som icke
äro olika ett samtal mellan menniskor. Deras skrikande stämma höres emellertid
alltid, då de oroas eller då de flyga; allra hÖgljuddast skrika de, då jägaren sakta
smugit sig fram och med ett skott uppskrämt den sorglöst ätande skaran. Då
upphäfva de ett skrik, som kan vara rent af bedöfvande. Dem afse Humboldts ofvan
uttalade ord, att deras skrik of ver ros t ar bergströmmarnes brus. Sjelfva den starka
stämman är ett ganska hest, temligen entonigt läte, som liknar svarta kråkans kraxande.
- Tillgifvenheten mellan makarne är hos araraerna så utpregiad, att paret kan
sägas endast lefva for hvar andra och för sin afkomma. De berömda
dvergpapego-jorna kunna icke vara ömmare mot hvar andra än dessa stora foglar. Alltid ser man
hanne och hona till sammans och till och med i en flock kan man urskilja de olika
paren. Fångna araraer tyckas alltid hafva varit indianernes älsklingsdjur. »Med
lifligt deltagande», säger Humboldt, »sågo vi omkring indianernes hyddor tama
araraer, hvilka flögo omkring på fälten såsom hos oss dufvorna. Dessa foglar äro
en stor prydnad för indianernes hönsgårdar och stå i praktfull skönhet alldeles icke
efter påfoglar, guldfasaner, trädhöns och hoccoer.» Det är alltid till en viss grad
farligt att hafva araraer hos sig, ty sin fruktansvärda näbb kunna de ofta använda
på ett ingalunda önskvärdt sätt. Dock blifva somliga mycket tama. De göra en
skarp åtskilnad mellan bekanta och främlingar, visa sin vårdare tillgifvenhet, men bete
sig mot främmande ofta nyckfullt och till och med illvilligt, hvarför de fordra en
försigtig behandling. Ehuru araraer icke alldeles sakna talegåfva, lära de sig
likväl icke tala så väl som andra papegojor. - Jagten på araraer bedrifves med lika
ifver af infödingar och hvita. »Köttet kokas», säger prinsen af Wied, »som oxkött
och är af gamla foglar mycket segt, under den kalla årstiden ofta mycket fett, men
lemnar en kraftig soppa. De vackra fjädrarna användas på många sätt; hvarje jägare,
soni dödat en arara, smyckar sin hatt med de vackra röda och blå ving- och
stjertpennorna. Vingpennorna brukas af brasilianerne till skrifpennor och alla fjädrarna
af de vilda stammarne till prydnad. De brokiga vingpennorna användas helst till
pilarnes befjädring, och ännu i dag smycka sig många med de praktfulla fjädrarna.
Fordom förarbetade de nu åtminstone till en viss grad bildade stammarne, som
tillhöra Liugoa geral, dessa fjädrar till mångahanda prydnader, hvilka de bevarade i
ihåliga med vax tillklibbade dosor, då de icke använde dem. Tupinamberne på
ostkusten, hvilka bebodde den af mig beresta sträckan, firade en fest med anledning af
att en fången, fiendtlig krigare skulle dödas eller uppätas. Den indian, som hade i
uppdrag att slå i hjel offret och till detta ändamål bar klubban, var öfversmetad med
.ett slags gummi och derpå helt och hållet betäckt af små ararafjädrar. På hufvudet
bar han en krona af denna vackra fogels stjertfjädrar. Hos dessa vildar voro
ararafjädrar ett krigstecken. Också älska ännu folken denna lika naturliga som vackra
prydnad, från hvars bruk Jesuiterne endast efter långvariga ansträngningar förmådde
af vänja de nu åter förvildade kuststammarne.»
Viggstjertpapegojorna (Conurus) utmärkas af en starkt krökt, från sidorna
sammantryckt näbb, af ungefär lika längd som höjd, hvars tillplattade ryggkant vi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
