Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PAPEGOJOR.
haft önskad framgång. Deremot äter hon gerna saftiga blad, framför allt salad, kål
och liknande grönsaker. Frukter, socker och andra läckerheter försmår hon till en
början, men kan så småningom vänjas vid dem. Oaktadt sin förkärlek för torr föda
dricker hon mycket litet, stundom ingenting på hela veckor, men derför får man icke
försumma att fortfarande förse henne med friskt vatten. Salt, kalk och sand äro
oafvisliga behof för henne. Den djuregare, som håller sångpapegojor parvis, sköter
dem på ett passande sätt, stör dem så litet som möjligt och förskaffar dem en
lämplig boningshåla, skall nästan utan undantag hafva den glädjen att se sina fångar
föröka sig. Sker icke detta, är skulden vanligen vårdarens. Till häckningshålor passa
bäst ihåliga pilstubbar, hvilkas inre tomrum på flera ställen blifvit afdeladt med
brädlappar, hvarigenom stubben göres tillgänglig för flera par. Men eljest är redan
ön vanlig häckningslåda till fyllest, blott den har ett trångt hål, som förespeglar
den rufvande honan tillräcklig säkerhet. Som hon likasom de flesta papegojor helt
enkelt lägger sina ägg på bottnen, är det fördelaktigt att helt obetydligt urgräfva
denna och beströ fördjupningen med grof sågspån. Honan sörjer då sjelf för en
passande grop genom att ur lådan utkasta så mycket sågspån hon tycker lämpligt. Boets
tillredning är uteslutande honans sak. Hon rufvar med mycken ifver 16 till 20 dagar
och matas under hela denna tid af hannen, hvarför hon endast lemnar boningshålan
för att uträtta de mest trängande behofven. Ungarne qvarstanna omkring 30 till 35
dagar i boet, och under hela denna tid har honan den ifrigaste sysselsättning med
att hålla boet rent. Såsom en ordentlig husfru städar hon hvarje morgon sitt rum
och putsar och snyggar sina barn med oöfverträfflig sorgfällighet. Så snart ungarne
utflugit, börja de genast äta af den vanliga födan, och några dagar senare bete de
sig alldeles som de gamla. Vid tiden för utflygten måste en viss försigtighet
iakttagas, i synnerhet om man endast har ett par häckande foglar i buren, ty faderns
svartsjuka visar sig då ofta på ett obegripligt sätt. Samma fogel, som med
uppoffrande ömhet matade sin afkomma, öfverfaller stundom de fullväxta ungarne och
angriper dem med mordiskt raseri samt skadar dem icke sällan så illa, att de till
följd deraf dö. Ännu mera ovänligt bete sig enstaka honor, visserligen icke rnot sina
egna ungar, men mot andra af samma art. Sådana honor få derför icke lemnas qvar
bland sällskapet, utan måste så fort som möjligt aflägsnas. Så snart den första kullen
blifvit sjelfständig, skrida de gamla på nytt till parning, och då äfven denna andra
kull flugit ut, lägga de en tredje och fjerde, ja, Franz Schlegel, som förestår
djurparken i Breslau, har iakttagit ett par, som hela året igenom oafbrutet häckade! -
Till slut vill jag ännu anföra, att sångpapegojorna äfven här i Europa kunna bestå
i det fria. På ett gods i Belgien, tillhörigt en framstående djurälskare, bortflögo på
våren 1861 två par sångpapegojor ur en bur. Snart förlorades de ur sigte bland
trädtopparne i en vidsträckt parkanläggning och syntes en längre tid antingen alldeles
icke eller helt flygtigt. De stannade likväl på sitt område och hade, såsom det sedan
visade sig, till och med häckat i ett ihåligt träd och uppfödt ett antal ungar. På
hösten öfverraskade egendomens egare en hel skara af 10 till 12 stycken i ett
hafre-fält, hvarest de gjorde sig skörden till godo. Nu lockades foglarne genom försigtigt
utlagd föda allt närmare, och före vinterns inbrott fångades tio af dem.
Till sångpapegojorna sluter sig ett annat australiskt papegojslägte,
Jordpapegojorna (Fez öp or u s), hvilket utmärkes af en kort, tjock, afrundad, i en kort
öfverhängande, något trubbig spets utdragen näbb utan tandutskärning, kraftiga fötter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
