Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234:
PAPEGOJOR.
halft; de tre öfriga upplifva likväl skogarne på de båda hufvudöarna i sådan mängd,
att deras bestånd tyckes försäkradt för många årtionden. - Trubbstjertlorierna äro
mycket kraftigt och undersätsigt byggda papegojor af kajans till korpens storlek och
igenkändas på sin starka, långa, från sidorna hoptryckta näbb, de långa vingarne,
den medellånga, i spetsen något afrundade stjerten och den rika, af breda fjädrar
bestående, dystert olivbruna eller gröna, i nacken och på buken lifligt färgade
drägten. - Medan de båda utslocknade nestorarterna bodde på små öar och här
hem-follo till undergång, när dessa bebyggdes af européer, lefva de öfriga i de stora
skogarne i det inre af Nya Zeeland, särdeles i de endast med svårighet tillgängliga
bergen, och allt efter olika arter i den mellersta höjdregionens skogar eller i dem,
som bilda den öfre trädgränsen, samt förekomma således i öns olika höjdregioner
från hafsytan till åtminstone 2000 meter öfver den samma.
Såsom den bäst kända arten nämna vi maoriernes Kaka (Nestor mericlionalis,
fig. 99), hvars längd uppgår till 47 cm., hvaraf 18 cm. komma på stjerten. Ännu
något större är infödingarnes Kea eller nybyggarnes »bergpapegoja» (Nestor
nota-bilis), som uppnår en längd af fullt 50 cm., hvaraf stjerten utgör 20 cm. -
Kakanestorn af en fulländad trädfogel, keanestorn en lika så afgjord jordfogel. Med de
flesta papegojor dela de båda nestorarterna en utpreglad böjelse för sällskap. Icke
blott de båda makarne i ett par, utan äfven artfor vändt erna hålla troget till
sammans. Jägaren, som genomströfva!" skogarne och endast då och då får se en
enstaka kaka, öfverraskas af att se dessa foglar ila fram från alla sidor, så snart han
sårat en af dem och denne utstöter sitt ångestskri. Den förut så stilla skogen
åter-Ijuder nu plötsligt af de till stället komna foglarnes förenade skrik, och de lifligaste
åtbörder förråda det stora deltagande de hysa för sin f rändes öde. -
Nestorpapegojorna äro allätare i ordets vidsträcktaste bemärkelse. Under rufningstiden lifnära
de sig i enlighet med sin tungas byggnad visserligen till öfvervägande grad af
blomsterkonung, men derjemte förtära de nästan alla bär och frukter, som växa i
skogarne, Öfverfalla till och med större djur och gripa i yttersta nödfall äfven till
as. Om keanestorpapegojan berättas än värre saker. Hon skall på ett särdeles
känbart sätt hafva skadat en herr Campbell. Man iakttog att denne nybyggares
fårhjordar af oförklarliga orsaker hemsöktes af en egendomlig, dittills okänd sjukdom,
i det sår, stora som en hand, uppkommo på olika ställen af deras hud och nådde
djupt ned till muskellagret, genom det utflytande blodet förstörde ullen och icke
sällan medförde fårens död. Slutligen iakttog en herde, att dessa sår förorsakades
af bergspapegojor. En af dessa foglar slog sig ned på det utsedda fåret och åt ett
hål i kroppen på det samma utan att det dumma djuret kände befria sig från sin
plågoande. Sedan herdarne kommit under fund med hvem missdådaren var, fingo de
upprepade gånger bevittna sådana angrepp, då de vallade hjordarne i bergstrakten.
Keapapegojorna infunno sig antingen enstaka eller i flockar, satte sig på ryggen af
ett far, bortryckte ullen, tillfogade djuret ett sår och skrämde det från den öfriga
hjorden. De förföljde och plågade det med oupphörliga angrepp till dess det
alldeles förbryllades, och då det slutligen helt och hållet utmattadt lade sig och dervid
sökte skydda sin rygg så mycket som möjligt för foglarne, åto dessa andra hål på
sidorna i kroppen och dödade det sålunda. - De fyra äggen läggas i början af
november och rufvas med mycken hängifvenhet, hvarefter ungarne, hvilka anträffas vid
jultiden, uppfödas af båda föräldrarne. Såsom ett exempel på de gamlas
sjelfuppoffrande ömhet för ungarne omtalar Potts, att han efter en skogsbrand fann en
gammal fogel död i ingången till boningshålan, tydligen emedan han icke kunnat besluta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
