Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRÖNSPETTAR, 251
skog förekominer han mycket sällan, i löfskog anträffas han oftare, men helst bebor
han trakter, på hvilka trädplanteringar omvexla med öppna och fria sträckor. Han
visar samma munterhet och glada lynne, samma list och försigtighet, samma oroliga
rastlöshet som hans anförvandter. Han klättrar lika bra som någon af dem, men
öfverträffar de hos oss inhemska i förmågan att gå på marken, ty på denna rör han
sig mycket och hoppar omkring med stor skicklighet. Flygten är skarp och susande.
Den för så många andra hackspettar egendomliga trumningen tyckes icke utföras af
gröngyllingen, åtminstone har jag aldrig förnummit den samma. - Vår fogels dagliga
lif förflyter på ungefär följande sätt. Så snart morgondaggen någorlunda upptorkat,
lemnar gröngylliugen sitt nattherberge och bereder sig under förnöjdt skrik att
genomströfva sitt område. Då han icke gripes af kärlekens känslor, bryr han sig föga om
sin hona, går snarare sin väg fullkomligt sjelfständigt och kommer blott tillfälligtvis
till sammans med sin maka. Han ströfvar från det ena trädet till det andra,
vanligen i en viss följd, men aldrig så regelbundet att man med säkerhet kan vänta sig
att finna honom på ett bestämdt ställe. Ända till inemot middagen är han i
oafbruten verksamhet. Under fÖrmiddagstimmarne undersöker han helt säkert öfver
hundrade träd och dessutom hvarje myrstack. Han hamrar långt mindre än andra
hackspettar på hårda trädslag, men deremot utmejslar han icke sällan djupa hål i
husbjelkar eller i lerväggar. Han är ingen kostforaktare, men föredrager likväl den
röda myran framför all annan föda och flyger för hennes skull vidt omkring på fälten.
Jemte myror förtär gröngyllingen äfven många slags skalbaggs- och fjärilslarver, i
synnerhet af träbockbaggar och träfjärilar, likaså, enligt en uppgift af Haller,
mullvadssyrsor, hvilka han på samma sätt som de nämnda maskarne bokstafligen spetsar på
sin tunga och framdrager ur deras hål och vintergömslen. Då han vänjer sig att
om vintern besöka byar och landtgårdar, så kan väl hända att han äfven gör sig
skyldig till någon förgripelse på menniskans egendom. Utom det att han under sitt
sökande efter gömda insekter sönderhackar lerväggar och halmtak, sönclermejslar
han då och då äfven en bikupas vägg och anställer en arg förstörelse bland dess i
vintersömn liggande invånare. Äfven växtämnen försmår han icke helt och hållet.
Schacht gjorde den erfarenheten, att han äter fogelbär, och Haller iakttog en
grön-gylling, som hvarje vinter besökte ett med vilda vinrankor öfverväxt trädgårdslusthus
och här gjorde sig bären till godo. -. I slutet af februari inställer han sig på sin
häckningsplats, men först i april börjar honan bereda sig till bobyggnaden. I mars
ser man båda makarne ständigt till sammans, och hannen visar sig då synnerligen
upphetsad. Han sätter sig i spetsen af ett högt träd, skriker starkt och ofta och jagar
derefter lekande den sig inställande honan från träd till träd. Äggen äro 6 till 8
och rufvas under 16 till 18 dagar af båda makarne vexelvis, så att hannen
sysselsätter sig härmed från kl. 10 på förmiddagen till 3 eller 4 på eftermiddagen och
honan det återstående af dygnet. Båda värma vexelvis de späda ungarne och bära ifrigt
föda till dem. - Uppmuntrad af mina försök med spelkråkan, har jag äfven tid efter
annan försökt att uppföda gröngylliugar, men kan icke just säga mig deraf hafva haft
något synnerligt stort nöje. Deras beteende var väsentligen det samma som
spelkråkans och deras i burarne utvecklade förstöringslust ingalunda mindre än dennas,
men rigtigt muntra och glada blefvo aldrig mina fångar, ehuru jag bjöd dem
myrpuppor, så mycket de behöfde.
En mera östlig, med gröngyllingen beslägtad art är Gråspetten (Gecinus canus,.
fig. 103, b), som är mindre än denna, med en längd af 30 cm., hvaraf 11 cm. komma
på stjerten. Framhufvud och hjessans midt äro skarlakansröda, panukanten och ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
