Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÖKAR.
’265
så skulle hon under loppet af fortplantningstiden lägga ett utomordentligt stort
antal, omkring 20 till 24 ägg, och detta stora antal utgjorde då en tillfredsställande
förklaringsgrund för att hon icke rufvar, ty så många från sin första lefnadsdag
hungriga ungar skulle ett par icke kunna uppföda. Huru mycket än talar för en
så ovanlig fruktsamhet, så är den emellertid icke bevisad, och den häraf hemtade
förklaringsgrunden för honans underlåtenhet att rufva måste tills vidare ifrågasättas.
Högst påfallande är, att samma foglar, som afsky hvarje annan rubbning af boet
och till följd af en sådan genast upphöra att rufva, icke kasta ut gökägget ur boet,
iitaii fortsätta rufningen. De hata gökmodern men undandraga sig icke vården om
hennes ägg och ungar.
Den unga göken lemnar ägget i ett ytterst hjelplöst skick, men »igenkännes»,
såsom Naumann säger, »ganska väl på sitt oformligt tjocka hufvud med stora
ögonklot. Han växer till en början hastigt, och då de första fjädrarna börja framsticka
ur den svartaktiga huden, är han verkligen ful». Så hjelplös den nykläckta fogeln
är, lika hungrig är han och gör anspråk på mera föda än fosterforäldrarne kunna
anskaffa. Har han ännu några fostersyskon i boet, så borttager han födan från dem,
utkastar dem äfven till slut ur boet, om de icke förhungra eller af hans moder
aflägsnas eller dödas. Härigenom förklaras, att man alltid blott finner en redan
någorlunda fullväxt gök ensam i boet. Kläckas verkligen någon gång två gökar i ett bo,
så undergår den svagare af dem samma öde som fostersyskonen. Man kan beteckna
cletta såsom ärftlig sjelfviskhet eller åtminstone för gökens bevarande nödig
naturdrift; namnet gör ingenting till saken. De små foglarnes barmhertighet, som äfven
yttrar sig vid detta tillfälle, visar sig vid gökens uppfödande i sin falla dager. Till
<len hungriga bortbytingeii, som stannat i stället för deras egna ungar, bära de med
rörande ifver föda i mängd, skalbaggar, flugor, snäckor, larver och maskar, samt
plåga och möda sig från morgon till afton utan att kunna stoppa till munnen på
honom och få honom att upphöra med sitt evinnerliga hesa »zis, zisis». Sedan han
.flugit ut, följa de honom hela dagarne igenom, ty han aktar alldeles icke på deras
ledning, utan ftyger omkring efter behag, och hans trogna vårdare flyga efter honom.
Stundom händer att han icke förmår tränga sig ut genom den trånga öppningen
till ett ihåligt träd; då stanna hans fosterföräldrar för hans skull ända till sent på
hösten och mata honom oupphörligt. Man har sett sädesärlor, som ännu matade sina
fosterbarn, då redan alla artfränderna anträdt sin resa till södern.
Unga ur boet tagna gökar kunna lätt uppfödas, nöja sig äfven med hvarje
passande föda och fordra blott en tillräcklig mängd, men de äro inga behagliga bur-
. .
foglar. Äfven infångade gamla gökar bli understundom mycket snart tama. En hona,
som fångades af Dehne, kom redan på tredje dagen emot sin herre, då han räckte
henne föda. Det bör anmärkas, att fångna gökar icke gala i bur. - Den fullväxta
göken har få fiender. Hans skicklighet att flyga skyddar honom någorlunda för de
flesta falkarternas förföljelser, och klättrande rofdjur undgår han sannolikt alltid.
Han retas och ofredas visserligen af småfoglar, och icke blott af de arter, hvilka
han anförtror omsorgen om sin afföda, utan äfven af andra. I första rummet
förföljes han, såsom man kan vänta, af de modiga ariorna. Mest är han utsatt för
fiender så länge han ännu befinner sig i boet. Räfvar, kattor, mårdar, korpar,
nötskrikor och andra boplundrare upptäcka den stora göknugen lättare än boets vanliga
kull och taga honom såsom ett godt byte. Äfven menniskan sluter sig här och der
af okunnighet och fördom till hans fiender. Efter folkets uppfattning förvandlar sig
göken om vintern till en sparfhök, och att utrota honom synes derför snarare vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
