Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274
KATTSKARRESPITAK.
Vår Blåkråka (Coracias garrula, fig. 113) motsvarar mest familjens ofvan
tecknade bild. Fjäderdrägten är praktfull. Hufvud, hals, undersida och vingtäckare
äro fint himmelsblå, något spelande i grönaktigt, fjädrarna öfver näsborrarne, i
mun-vinkeln och på hakan äro hvitaktiga, de små täckfjädrarna långs underarmen,
gum-pens fjädrar och de öfra stjerttäckfjädrarna äro djupt ultramarinblå, mantel- och
skulderfjädrarna äfvensom de bakre armpennorna kanelbruna, handpennorna svarta,
vid roten himmelsblå, arnipennorna svarta med mörkblå skiftning, på rothalfvan af
ytterfanet äfvenledes himmelsblå; vingarnes undersida djupblå, de båda mellersta
stjert-fjädrarna smutsigt gråbrunaktiga, de öfriga dystert himmelsblå, på innerfanets midt
mörkblå, i änden framför den grumliga spetskanten ljusblå, de yttersta i spetsen
svarta. Hannen och honan skilja sig icke från hvar andra till färgen, ungarne hafva
en mindre liflig drägt. Längden utgör 30 till 32 cm., hvaraf stjerten upptager 13
cm. - Ungefär från Gefletrakten i Skandinavien söder ut har man träffat blåkråkan
i hela Europa, men hon utbreder sig vida längre och genomstrÖfvar på sina vandringar
hela Afrika och södra Asien. – I södra Sverige inträffar blåkråkan icke förr än
under de första dagarne af maj, då hon återvänder från sitt vinterqvarter, och redan i
augusti begifver hon sig åter ut på vandring. Då de återkomma, pläga de fiyga från
en busktrakt till en annan eller från den ena glesa skogsdungen till den andra; på
hÖst-vandringen binda de sig deremot mindre vid den förra stråten, utbreda sig öfver
trakten mera än på våren, vandra i godan rö från den ena skogen till den andra,
hvila ut på sädesskylarne, bedrifva sin jagt och flyga vidare, då de mättat sig. Hos
oss undviker blåkråkan med nästan ängslig omsorg menniskans närhet, i sydligare
trakter väljer hon visserligen äfven företrädesvis ostörda platser, men skyr i allmänhet
icke de vänskapligt sinnade "invånarnes närhet. Få foglar kunna så upplifva en trakt
som blåkråkan, och man kan icke förbise henne, der hon finnes. »Vid vackert väder»,
säger Naumann, »stiger hannen, i närheten af honans rufningsplats, temligen högt
upp i luften med ett ’rak, rak, jack’ och störtar sig derefter på en gång åter ned,
hvarvid han allt jemt kullbytterar, vaggar sig fram och åter i luften och under
hastigt på hvar andra följande ’räh, räh, räh’, hvartill han förvandlar sitt ’rak’, så
snart han börjar sina kullerbyttor, åter intager sin plats på en torr gren. Detta
tyckes föreställa sången.»
Femte flocken: Nattskärrespitar (Ampligulares*).
>.
Den breda munnen med den djupt bakom ögonen klufna munspringau, som är
bredare än sjelfva skallen, gifver åt de hithörande foglarne ett egendomligt, lätt i
ögonen fallande kännetecken. Deras tunga är kort och platt. Halsen är kort. De
flesta hafva små fötter, kort näbb och långa vingar, i hvilka första och andra
handpennorna äro längre än de öfriga.
Familjen Surukulika (Trogonidae). Denna familj, som består af flera än
fyratio arter och inom vändkretsarne är utbredd öfver både den gamla och den nya
verlden, kännetecknas från flockens öfriga familjer i främsta rummet genom den bakåt
vändbara andra tån (inre framtån). För öfrigt är näbben kraftig med på sidorna
inskurna öfvernäbbsrällder och de stora vingarne skålformigt böjda, med ovanligt korta
* D. ä. med vidt gap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
