Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PRAKTSTJRUKUER.
275
armpennor. Att de ej höra till de egentligen partåiga foglarne, hvilka vi ofvan
betraktat, oaktadt tårna äro stälda parvis, ett par framåt och ett par bakåt, inses
lätt, då denna fördelning här uppkommit på ett annat sätt, genom innertåns och ej
genom yttertåns vändning bakåt, hvarför ock de båda inre tårna här äro de längsta,
då de deremot hos de egentligen s. k. partåiga äro de minsta. ..- Alltid har dessa
märkvärdiga foglars praktfulla fjäderdrägt ådragit sig uppmärksamhet, ehuru deras
lefnadssätt för öfrigt erbjuder blott föga egendomligt. Surukufoglarne påminna om
nattskärrorna icke allenast genom den långt klufna munnen och de påfallande små
fötterna, utan äfven genom mjukheten hos sin hud och sina fjädrar. Synnerligen
märkbart framträder denna likhet mellan båda grupperna hos unga foglar. Den kan,
enligt Frantzius, vara så förvillande, att äfven icke alldeles oöfvade iakttagare äro
i stånd att förvexla båda. Dertill böra de betraktas såsom skymningsfoglar, ehuru
de äfven under dagen äro i verksamhet, ty endast få lemna de skuggiga, dystra
skogarne, hvilka hindra till och med den i zenit stående solen att nedsända sina lodräta
strålar i bladens skugga. Här, i trädkronornas undre del, ser man dem lefva enstaka
eller parvis. Ju yppigare, ju rikare skogen är, desto talrikare äro de äfven. Men
de inskränka sig ingalunda till lågtrakter och dälder, utan uppstiga äfven till en
betydlig höjd i bergen. Till sitt beteende äro de tröga och drömmande, och stilla
sitta de på en gren eller spana från den samma omkring sig. En flygande insekt
förmår dem till en kort flygt. Sitt byte förfölja de med stor vighet och fånga det
samma med mycken skicklighet, hvarefter de återvända till sin hviloplats. Men icke
blott insekter utan äfven frukter tjena till deras föda, många arter tyckas till och
med uteslutande hänvisade till växtämnen och bemägtiga sig dessa på samma sätt
som de fånga ett flygande byte, i det de från sin hviloplats flyga till en frukt eller
ett bär, afplocka och uppäta dem samt derpå återvända till sin sittplats. - Om
suruku-foglarnes fortplantning finnas ännu blott fa och ingalunda utförliga iakttagelser. Vi
veta likväl, att alla arter, hvilkas häckningsförhållanden man lärt känna, använda
håligheter i träd eller i branta jordvallar utgräfva sig platta hålor och i det inre af
sådana boplatser lägga 2 till 4 ägg.
Praktsurukuer. Quesalen (Trogon mocinno, fig. 114), den praktfullaste af alla
hithörande foglar, kännetecknas genom sin fylliga, af liksom upprispade fjädrar bildade,
från sidorna sammantryckta, höga, halfklotformiga hjelm och den utomordentliga
utvecklingen af täckfjädrarna, hvilka i vågor nedhänga öfver vingar och stjert. Den
förherskande färgen är glänsande smaragdguldgrÖnt; på bröstet och öfriga undre delar är
den högt skarlakansröd, på vingarne och deras täckfjädrar äfvensom de fyra mellersta
stjertfjädrarna svart, på de öfriga stjert fjädrarna hvit. Den första raden af de öfra
vingtäckfjädrarna utgöres af märkbart förlängda, smala, spetsiga, likt palmblad formade
fjädrar af guldgrön färg liksom de öfra, utomordentligt förlängda stjerttäckfjäd rårna,
af hvilka de båda mellersta uppnå en längd af inemot 80 cm. Fogelns längd är
42 cm., hvaraf stjerten utgör 22 cm. Härtill kommer att de längsta
stjerttäck-fjädrarna med 65 cm. nå utöfver stjertpennorna. - Enligt Salvin väljer quesaleii
till sin vistelseort en gördel af omkring 2000 meters höjd öfver hafvet i Mexiko och
mellersta Amerika. Inom detta område synes han förekomma i alla skogar, om också
blott i dem, som bestå af de högsta träden. »Jag har ofta hört», säger Sal vi n,
»att personer, som sett uppstoppade kolibrier, förtjusta utropat: ’Huru präktiga måste
de icke se ut, då de flyga!’ Men detta är alldeles icke fallet. Man tanke sig en
kolibri på ett afstånd af 20 meter; man ser ingenting af hans färger, så vida man icke
befinner sig på den allra fördelaktigaste plats. Annorlunda är förhållandet med quesalen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
