- Project Runeberg -  Djurens lif / Foglarnes lif /
285

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

XATTSKARROR. 285

den närbelägna stranden ett klagande ’ha-ha-ha-ha-ha-ha-ha’, som börjar med en klar,
full ton och småningom sjunker ned till en bortdöende suck, än ett med ängslig brådska
framstält ’Who-are-you, who-who-who-are-you?’ (hvem är du, hvem, hvem, hvem är
du?), än åter det doft befallande ’work-away-work-work-work-away!’ (arbeta undan,
arbeta, arbeta, arbeta undan!), medan i nästa ögonblick åter en af djupaste
lefnads-trötthet uppfyld stämma anropade mig: ’Willy-come-go, Willy-Willy-Willy-come-go!’
(Vilhelm, kom, låt oss gå, Vilhelm, Vilhelm, Vilhelm, kom, låt oss gå!) och en
femte klagade: ’Whip-poor-Will! whip-whip-wbip-whip-poor-Will!’ (Slå, stackars
Vilhelm, slå, slå, slå, slå stackars Vilhelm!), till dess att plötsligen i den dystra skogen
ljöd skriket från en apa, som stördes i sin sömn eller öfverfolls af en tigerkatt.»

Man har kallat nattskärrorna för nattens svalor, men till sitt förstånd stå de
betydligt under svalorna och långt mera under dem än ugglorna under falkarne. De
äro trögare och hafva blott ringa fattningsgåfva. Men natten erbjuder också en sådan
rörlig fogel långt mindre tillfälle att utbilda sin andliga begåfning än hvad dagen
gör åt någon af hans samslägtingar, så mycket mera som den allmänna djurfienden,
menniskan, föga kommer i beröring med dessa varelser. På detta sätt förklarar
jag mig nattskärrans dumdristiga nyfikenhet. Allt ovanligt uppväcker i hög grad
hennes nyfikenhet, och hon kommer då for att noggrannare bese saken. I ensamma
skogar närmar hon sig, såsom redan berättats, den försenade vandraren och
kringflyger honom i täta kretsar eller följer honörn en qvarts timmes tid, helt säkert
endast och allenast for att söka förskaffa sig en tillfredsställande förklaring på den
henne så främmande gestalten. Plötsliga ljusföreteelser väcka ännu mera hennes
uppmärksamhet. Knallen af ett skott förbryllar henne formligen. Hon plägar då
plötsligen upphöra med flygten, och i sin obekantskap med eld vapnens farliga
verkningar håller hon sig flaxande på ett och samma ställe för att öfvertyga sig om
händelsens betydelse. Att hon genom en sådan oförsigtighet utsätter sig f Or andra gången
for ett dödande skott faller henne alldeles icke in, hon saknar en dylik erfarenhet.
Har emellertid den ena medlemmen af ett par fallit, plägar den andra väl taga sig
i akt. - Spaniorerne kalla nattskärran »engana-pastor», d. v. s. herdebedragare, af
den ganska rigtiga orsaken, att herdarne oftast komma i beröring med henne. Den
betande hjorden uppjagar nattskärran, den flygande fogeln väcker herdens
uppmärksamhet och han går till den plats, der fogeln åter sänker sig, upptäcker honom väl
också och tror sig kunna fånga honom utan svårighet, kan närma sig den sömniga
fogeln så nära som en half meter, sträcker ut handen för att taga honom och -
griper i luften. - I enlighet med det slags föda och den betydande mängd sådan, som
hvarje nattskärra behöfver, kommer den vanliga nattskärran temligen sent till oss,
först i början af maj, och lemnar oss åter redan kring slutet af augusti. Alldeles i
motsats till tornsvalorna vandrar hon långsamt och i god rö, ehuru hon tack vare
sin flygförmåga med lätthet tillryggalägger stora sträckor och till och med efter
utseendet alldeles onödigtvis flyger öfver hafven.

Det tyckes som om alla nattskärror endast rufvade en gång om året.
Naturligtvis är tiden härför olika för olika arters hemland, men infaller regelbundet på
våren. Sedan paren funnit hvar andra och hvart och ett utkorat sitt område, lägger
honan sina två ägg på marken på ett på möjligast bästa sätt skyddadt ställe, helst
under buskar, hvilkas grenar sträcka sig långt ned, men eljest äfven på en
mossbelupen trädstubbe, en grästufva och dylika platser, vanligtvis der man icke söker
dem. Vår vanliga nattskärra tyckes med synnerlig förkärlek välja ställen, der fina
spåner af ett afhugget träd eller ock barkbitar, affallna barr och dylikt ligga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0305.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free