Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314 BIÄTARESPITAR.
liflig samfärdsel väljer han till sina hviloplatser så undangömda ställen och vrår som
möjligt och visar häri mycken skicklighet samt synes också göra sig stort besvär till
dess han funnit det rätta stället. Natten tillbringar han under någon öfverhängande
utskjutning på stranden eller till och med i det inre af en håla. Hvarje särskild
kungsfiskare eller åtminstone hvarje par intager för öfrigt ett visst område och
försvarar det samma hårdnackadt. - Om någon fogel kan kallas »sittfogel», så är det
kungsfiskaren. Han sitter bokstafligen på samma fläck halfva dagen utan att röra sigr
alltid stilla, med blicken rigtad på vattnet, med lugn afvaktande sitt byte och med
»köld ända in i hjertat», rigtigt efter en äkta fiskares sed. - Flygten fordrar, såsom
det vill synas, fogelns hela kraft och ansträngning, ty de korta vingarne kunna knappt
framsläpa den tunga kroppen och måste röras så hastigt, att man ej förmår urskilja
de särskilda rörelserna. Längre än 500 till 600 steg fortsätter han icke lätt sin fiygtr
och stores han icke, flyger han aldrig längre än till nästa sittplats. Dock tvingas
han stundom af hunger eller annan nöd äfven till konststycken i flygväg, hvilka
man icke skulle tilltrott honom. - Hans föda består företrädesvis af små fiskar och
kräftor, men derjemte äfven af insekter, med hvilka han företrädesvis uppföder sin
afkomma. Ihållande regn, som grumlar vattnet, gör att kungsfiskaren lider nöd, ja,
medför till och med hans undergång, och likaså blir vintern ofta förderflig för honom,
ty han nödgas afstå från jagt, så snart han ej mera kan se fiskarne. Stundom länder
äfven en lycklig fångst honom till olycka: han försöker att nedsvälja en allt för stor
fisk och qväfves vid försöket. Fiskben, fjäll och andra hårda delar i födan uppkastas
åter. - Under parningstiden visar sig kungsfiskaren mycket upphetsad. »Hannen»,
säger min fader, »sätter sig då på en buske eller i ett träd, ofta mycket högt, och
framstöter ett starkt, pipande ljud, som skiljer sig från hans vanliga läte. Vid detta
infinner sig honan, retas med hannen och flyger undan. Hannen förföljer henne,
C_J i \J CJ O ’
sätter sig i ett annat träd och skriker på nytt till dess honan åter närmar sig. Vid
denna jagt, som jag endast iakttagit om förmiddagarne, aflägsna sig båda 200 till 300
steg från vattnet och sitta med högt upprätt ställning i träden på fält, hvilket de
eljest aldrig göra.» »I en lodrät strand vägg», fortfar min fader, »uthacka
kungsfiskarena 30 till 60 cm. från öfre kanten ett rundt hål, som vanligen har en
genomskärning af 5 cm. och ett djup af en half till en hel meter, stiger något uppåt och
nedtill vid utgången visar två fåror. Vid den inre änden utvidgar sig hålet till en
rundad, bakugnslik håla af 8 till 10 cm. i höjd och 10 till 13 cm. i bredd. Nedtill
är denna håla belagd och liksom stensatt med fiskben; på fiskbenen ligga de 6 till
7 jemförelsevis stora äggen. Att ett bo användes mer än en gång kan inan se af
en mängd hufvud och vingar af trollsländor, som äro inblandade bland fiskbenen,
och på en ovanlig mängd fiskben, hvilka deremot i ett nytt bo ligga vida sparsammare
samt, så länge ungarne icke blifvit utkläckta, icke äro blandade med återstoderna efter
trollsländor.» - »Honan», säger Naumann, »rufvar ensam, och under dessa 14 till
16 dagar icke blott tillför hannen henne fisk till föda, utan aflägsnar äfven hennes
spillning ur boet. Sedan ungarne äro kläckta, hjelpas båda makarne åt i dessa husliga
bestyr. De nyss kläckta ungarne äro fula varelser, alldeles nakna, blinda under flera
dagar och af så olika storlek, att jag funnit dem som blott varit hälften så stora
som de öfriga. Under den första tiden uppfödas och matas de af föräldrarne med
insektlarver, i synnerhet med trollsländor, hvilkas hufvud,och vingar dessförinnan
borttagas. Sedermera erhålla de äfven små fiskar.» Unga ur boet tagna kungsfiskare
kunna uppfödas med kött och fisk och på detta sätt länge bibehållas vid lif. Gamla
kungsfiskare äro deremot vanligen oroliga och ängsliga, försmå födan och flaxa snart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
