Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALLMANNA EGENSKAPER.
Roffoglarne äro stora, medelstora eller små medlemmar af sin klass. Flera
bland dem uppnå en storlek, som endast öfverträffas af få struts- och simfoglar, en
och annan är ej större än en lärka; mellan båda dessa ytterligheter förekomma alla
storlekar. Men huru stora skiljaktigheterna härutinnan också äro, den allmänna,
pregelu förefinnes nästan utan undantag och förråder roffogeln. Ordningens
vigtigaste kännetecken ligga uttryckta i näbbens och fötternas form och byggnad. Näbben
är kort och stark, vid basen tjock och med en naken hud (kallad vaxhud, hvilken
dock hos nattroffoglarne är föga tydlig), i ryggkanten starkt böjd och med
öfver-näbbens spets lodrätt nedböjd. Samma styrka visar sig i fötternas byggnad och
särskildt i klornas jemnt koniska form, i motsats till förhållandet hos öfriga foglar, som
hafva dem betydligt smalare och svagare mot spetsen. Koffoglarnes klor kunna
dessutom böjas in under tårna, och innerklon är starkare och mera krökt än de öfriga.
Vingpennor och stjärtfjädrar äro alltid betydligt stora, deras antal mycket
regelbundet: 10 handpennor; minst 12, men for det mesta 13 till 16 armpennor och nästan
alltid 12 parvis hvar andra liknande stjertpennor. Dyster färg är förherskande i
fjäderdrägten, dock saknas ingalunda tilltalande färgföreningar och ännu mindre en
vårt skönhetssinne tillfredsställande teckning. En och annan roffogel kan till och
med kallas vacker. Nakna hudställen på hufvudet, kammar på näbben och flikar på
strupen, tyglar, vaxhud och näbb, liksom fot och öga äro understundom mycket
lifligt färgade.
Bland sinnesorganen förtjenar framför allt ögat uppmärksamhet. Det är alltid
stort, hos nattroffoglarne jemförelsevis störst, och visar i sin fullkomligaste utveckling
den inre rörlighet, som betingas af det veckade utskott från kärlhinnan, hvilket
under namn af »kammen» (pecten) sträcker sig från. synnervens inträde i ögonklotets
botten stundom ända till linsens bakre kant. Härigenom .medgifver ögat ett lika
skarpt seende på olika afstånd och kan med största lätthet inställas efter dem.
Kof-foglarnes hörsel är likaledes högt utvecklad, i allmänhet högst hos ugglorna,
hvaremot luktorganet i jemförelse med öga och öra kan anses såsom förkrympt,
ehuruväl man ofta, i synnerhet om gamarne, påstått motsatsen. I alla händelser är
känseln såsom förnimmelseförmåga bättre utvecklad än lukt eller smak, ty äfven denna
senare tyckes icke befinna sig på någon högre utvecklingsgrad, ehuru det icke kan
förnekas, att roffoglarne välja mellan det ena eller andra födoämnet och till och med
till en viss grad äro läcker munnar.
En inskränkt andlig begåfning^iakttages hos blott få roffoglar; de öfriga tillåta
intet tvifvel om deras stora förstånd. De flesta själsegenskaper, för hvilka man
berömmer dem, förefinn as verkligen hos dem: mod och sjelfmed vetand e, visserligen
äfven glupskhet, grymhet, list och till och med bakslughet äro betecknande för dem.
De handla efter noggrann öfverläggning, uppgöra planer och utföra dem. Familjens
medlemmar hysa djup kärlek till hvar andra. Mot fiender och motståndare uppträda
roffoglarne oförskräckt, till vänner sluta de sig innerligt. På den höga utbildning
af hvilken de äro mägtiga lemnas de mest slående bevis af ädelfalkarne, de för-
Ö O ’
nämsta röfvarena bland alla roffoglar. Dessa låta till och med inöfva sig till
menniskans tjenst. En begåfning, som i allmänhet utmärker foglarne, saknas hos de
flesta roffoglar: de ega nemligen ingen välljudande stämma. Många äro endast i
stånd att framstöta en, två eller tre olika, enkla, till och med missljudande läten.
Likväl äro åtminstone icke alla roffoglar helt och hållet i saknad af hvarje välljud,.
ty några låta höra toner, som måste förefalla till och med ett musikaliskt öra
tilltalande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
