Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338 UGGLOR.
slätande af rof samt deras förmåga att svälta länge, äro egenskaper, som ge dem
likhet med ormar och fiskar, samt att deras former, både yttre och inre, mest likna
dem hos vattenfoglarne, hvilken likhet ökas genom deras lifsyttringar i allmänhet,
såsom bristen på sångläten och konstfärdighet samt genom ungarnes utvecklingssätt.
Vi anse dem alltså blott intaga tredje rummet inom fogelklassen. Men enligt den
åsigten, att roffoglarne äro ’ädla1 i den mån de mera uteslutande föda sig af lefvande,
varmblodiga djur, måste ’ugglorna’ nödvändigt bli de ädlaste af alla, och vi gilla
denna åsigt så till vida, att vi ställa dem främst inom roffogelordningen, icke just för
deras högtidliga uppsyns skull, utan derför, att de onekligen äro mest utbildade
såsom rofdjur. Sist komma då gamarne, hvilka äro de minst fullkomliga rofdjuren och
mycket närma sig till de derefter följande hönsen.»
Nattroffoglarnes eller Ugglornas förnämsta kännetecken är uttryckt i ögonens
rigtning framåt, beroende af den stora bredd skallens bakre del erhållit och ännu
o ö
tydligare framträdande genom den runda, stråliga krets af styfva fjädrar
(arisigts-krets kallad), som omgifver dem. »Ugglorna», säger S un cl e v all, »få härigenom
ett framåtvändt ansigte, som gifver dem en sorts menuiskolikt utseende, hvilket
förefaller oss ganska fult. emedan det, liksom andra sådana likheter (t. ex. hos aporna),
tyckes vara en karrikatyr af vår egen bild.» Näbben ar från roten starkt böjd
nedåt med kort hake och utan tand, vaxhuden kort och alltid dold i näbbrotens långa,
styfva, borstlika fjädrar. De vanligen ända ned till klorna fjäderldädda benen äro
medelmåttigt eller temligen b öga. tårna jemförelsevis korta och till längden föga.
olika, ehuru den bakersta tån plägar sitta något högre än de öfriga och den yttre
är en vändtå, som kan rigtas både framåt och bakåt. Klorna äro stora, långa, starkt
böjda och utomordentligt spetsiga, i tvärgenomskärning nästan alldeles runda. De
enskilda fjädrarna äro stora, långa, breda, i spetsen afrundade och med särdeles fint fan,
hvarför de också äro mjuka och böjliga och knistra vid beröring. I ansigtet äro
fjädrarna mindre och styfvare och förvandlade till en merendels af fem rader bildad slöja,
som förlänar ugglehufvudet dess kattlika utseende. Vingpennorna äro temligen breda,
i spetsen afrundade och böjda inåt kroppen; det yttre fanet på den första, andra och
tredje vingpennan är, åtminstone hos de äkta dagugglorna, försedt med en egendomlig
frans eller såglikt tandadt, vingpennornas inre fan deremot silkeslent eller ulligt till
följd af dess mjuka bistrålar. Den första vingpennan är kort, den andra något längre,
den tredje eller fjerde längst af alla. Stjertfjädrarna, hvilka på samma sätt som
vingpennorna äro böjda nedåt, äro vanligen lika långa, hvarvid stjerten blifver i
spetsen tvärt afskuren, men undantagsvis äro dessa fjädrar gradvis längre mot
stjer-tens midt. Den vanligen dystra, blott undantagsvis lifliga färgen sluter sig i de
flesta fall på det noggrannaste till markens eller barkens färg. Det oaktadt kan
teckningen vara särdeles prydlig och mångfaldig.
Ugglornas sinnesverktyg förtjena uppmärksamhet. Ögonen äro särdeles stora
och så starkt hvälfda, att de likna ett half klot; den hårda ögonhinnans sidor, så långt
benringen omfattar dem, egendomligt förlängda. Sjelfva ögat är i sitt inre ovanligt
rörligt, ty pupillen utvidgas eller sammandrages vid hvarje andetag. Den yttre
öron-öppningen är hos flertalet försedd med ett veck, som kan fällas upp, hvarigenom ett
ganska stort, af de stråliga fjädrarna rundt om ännu mera förstoradt ytteröra uppstår.
Ugglorna, af hvilka man känner omkring 190 arter, äro verldsborgare och träffas
i de mest olika trakter från polernas isiga länder ända till eqvatorn och från
hafskusten till 5000 meter öfver hafvet. Skogarne äro deras egentliga hemvist, men de
saknas icke heller i stepper, öknar eller växtlösa bergstrakter, befolkade orter och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
