Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
350 UGGLOR,
och synes derför svart- och hvitfläckig. Undersidan är på gulaktigt hvit botten
långs efter tecknad med smala, bruna fläckar; fötternas befjädring är smutsigt hvit.
Det jemförelsevis stora ögat är djupt mörkbrunt, ögonlocket mörkt körsbärsrödt,
näbben vaxgul. - Pallas upptäckte slagugglan i Ural, och senare forskare hafva funnit
henne i nästan hela östra Europa äfvensom i mellersta Asien från Ural till Stilla
hafvet. Äfven i Lapplands barrskogar har hon sitt hem. Vi veta ännu föga om
denna uggla. Sin vistelseort utväljer hon lika väl på klippor som i gamla högresta,
skogar, och här för hon oaktadt sin starka och vidt omkring ljudande stämma ett
temligen fördoldt lif. Om senhösten iakttages hon likväl oftare på slättbygden,
antingen i små lundar eller till och med på fria fältet. Äfven om dagen ser hon
förträffligt, och i motsats till den beslägtade kattugglan drifver hon ibland äfven under
denna tid sin jagt. Hon är mycket känslig för att störas och lemnar genast sitt
uppehållsställe, om hon tror sig märka någon fara.
Perlugg lan (Ulitla Tengmalmi, fig. 148, a) är ofvan musgrå, tecknad med
stora hvitaktiga fläckar, inunder hvit med oregelbundna bruna tvärfläckar.
Ving-och stjertfjädrar äro musgrå, med hvita, afbrutna bindor, af hvilka 5 till 6 finnas på
stjertpennorna. Näbben är horngul, ögat lifligt guldgult. Unga foglar äro enfärgadt
kaffebruna, på vingar och stjert hvitaktigt fläckiga. Längden utgör 23 till 25 cm.r
hvaraf stjerten upptager 11 cm. - Norra och mellersta Europa, nordvestra Asien
och Nordamerika från Slafsjön till Förenta staternas norra gräns utgöra, så vidt vi
ännu känna det, perlugglans utbredningsområde. Så vidt vi veta, lemnar hon endast
undantagsvis den skog, i hvilken en lämplig hålighet i något träd bildar
medelpunkten i hennes område. Hon är en enslig, rädd, ljus- och menniskoskygg fogel,
som sorgfälligt håller sig gömd om dagen och är mycket känslig för dagsljuset. Hon
räfvar äfven i ihåliga träd och lägger i april eller maj o till 6 ägg.
Den andra serien i ugglornas flock bildas af Dagugglorna (Striges diurnce),
hvilkas öronöppningar äro lägre än skallens höjd, vanligen icke större än ögats
diameter, och hvilka sakna den hudflik, som hos föregående ugglor bildar ett slags
öronlock. Ansigtskretsarne utbreda sig nästan endast under ögonen och stöta ej
samman med hvarandra öfver pannan.
Familjen Berguflika (Bill} o ni d fe) utmärker sig genom örontofsar (horntofsar),
hvilka dock hos Fjelluggleslägtet (LeucJiybris} äro mycket små. Fjellugglan
(Leuchybris scandiaca, fig. 146, a) är 68 till 71 cm. lång, hvaraf stjertens längd
upptager 26 cm. Färgen är olika allt efter ålder. Mycket gamla foglar äro hvitar
stundom nästan utan fläckar eller på sin höjd försedda med en tvärrad bruna
små-fläckar på framhufvudet och enstaka fläckar på de stora vingpennorna; medelålders
foglar äro på hvit botten mer eller mindre tätt tecknade med bruna tvärfläckar, yngre
foglar slutligen hafva flera fläckar än de sistnämnda och äro så väl på öfra som
undra sidan formligt spräckliga. Ögat är praktfullt gult, näbben hornsvart. -
Fjellugglan är ett tundrans barn och har åt norr iakttagits så långt resande kunnat
framtränga mot polen. Under sommaren uppehåller hon sig företrädesvis på de
nordiska fjellen, om vintern stryker hon nedåt de lägre belägna trakterna, och då
snön faller ymnigt i hennes hemland och det blir knappt om födan, anträder hon
stundom en vandring åt södern. Understundom stannar äfven hon undantagsvis
om sommaren i främmande land för att rufva. Fjellugglan på tundran är en härlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
