- Project Runeberg -  Djurens lif / Foglarnes lif /
351

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FJELLUGGLOR. BERGUFVAE. 351

anblick. Under vår resa genom Samojedhalfön hade vi ofta tillfälle att beundra den
praktfulla fogeln. Visserligen är fjällugglan härstädes mindre talrik än man skulle
kunna förmoda af de vid ostjakernes alla lägerställen funna fjäderrester, men
förekommer likväl rufvande öfver hela området. Från andra ugglor, men i synnerhet
från den på tundran mycket allmänna jordugglan, skiljer man henne ögonblickligen
och igenkänner henne lätt på hvarje afstånd. Oafsedt hennes om dagen bländande
färg och hennes betydliga storlek, utmärkes hon af sina korta, breda, starkt
afrundade vingar så tydligt, att man icke kan misstaga sig på henne. Hon flyger både
om dagen och om natten och är stundom under eftermiddagstimmarne lifligare än i
morgon- och aftonskymningen. Till utkik väljer hon framskjutande spetsar och kullar,
och då hon sitter här, utstöter hon ofta sitt långt hörbara, kacklande läte, icke olikt
hafsörnens skri. Här stannar hon mången gång hela qvartstimmen, lyfter sig sedan
och flyger bort, omvexlande slående med vingarne och sväfvande, stiger derpå, om
hon vill tillryggalägga någon längre sträcka, i skruflinier upp till en bergsryggs höjd
och sänker sig derefter ned till en annan kulle, för att från denna åter skåda
omkring sig. I djerfhet och dristighet synes hon öfverträffa alla öfriga ugglor. Hundar
angriper hon, enligt Schraders iakttagelse, med stor häftighet och skjuter ned på
dem som en falk. - Små gnagare, framför allt lemlar, dessutom ekorrar, piphararr
bäfverråttor o. d. utgöra hennes föda, men hon dödar äfven djur af en hares storlek.
I talrika skaror följer hon lemlarnes vandringar, parvis eller ensam hotar hon allt
slags fjädervildt. Fjellripor förföljer hon lidelsefullt, borttager de skjutna midt f Or
jägarens ögon och till och med ur hans jagtväska; orrfoglar, änder och vilddufvor
äro lika litet i säkerhet, ej ens fiskarne äro skyddade för henne. - Fortplantningen
sker under högsommaren. I juni finner man äggen, som hon lägger i större antal
än någon annan roffogel af hennes storlek. Flera gånger har man funnit 7 ägg i
ett näste, men lapparne påstå, att fjellugglan äfven lägger 8 till 10 ägg. Nästet är
en grund fördjupning på jorden; det fodras med något torrt gräs och några från den
rufvande fogeln härrörande fjädrar. I Europa hotas fjellugglan väl endast af
naturforskare och jägare, som kunna finna nöje i att skjuta en så stor fogel; på
Samojed-halföns tundra deremot förföljes hon regelmessigt af ostjaker och samojeder, hvilka.
fånga henne med tillhjelp af stora giller och gerna förtära hennes kött.

Bergufvar. Den mycket omtalade och i mången saga såsom »nattens konung»
förhärligade Ufven[(I>ubo ignavus, fig. 149) har en längd af 63 till 77 cm., hvaraf
stjerten upptager 25 till 28 cm. Den mycket rika och täta fjäderdrägten är på öfra.
sidan flamniig af mörkt rostgult, hvitt och svart, på strupen gulaktigt hvit, på
undersidan rostgul med svarta långsstrimmor. Horntofsarne äro svarta, på inre sidan
kantade med gult; vingpennor och stjertfjädrar äro omvexlande tecknade med bruna band
och gulaktiga, mörkt vattrade fläckar. Egentligen omvexla endast två färger med
hvar andra, ett mer eller mindre lifligt rödaktigt grått och svart. Näbben är
mörkt blågrå, de nakna fotsköldarne äro ljust blågrå, ögat praktfullt guldgult, i yttre
kanten rödaktigt. Honan skiljer sig blott derigenom att hon är betydligt större. Ungarne*
pläga vara mera gulaktiga. I norra Asien, men. äfven i Spanien bär ufven en ljusare
drägt. - Ufvens utbredningsområde sträcker sig öfver hela den gamla verldens:
nordliga del, så långt skogen går åt norr och bergstrakter finnas åt södern. I
Tyskland är han på inånga ställen visserligen utrotad, men finnes likväl ännu der; vida
talrikare bebor han alla Österrike-Ungerns kronländer, Skandinavien, hela Ryssland,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0371.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free