- Project Runeberg -  Djurens lif / Foglarnes lif /
354

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

354 UGGLOR.

till 18 cm. kroppslängd, hvaraf stjerten upptager 7 cm., på öfversidan öfvervägande
rödbrun med askgrå anstrykning, svartaktigt vattrad och långs efter strimmig, på
vingarne med hvita och i skuldertrakten med rödaktiga fjäll, hela undersidan färgad
af en oredig blandning af brunt rostgult och gråhvitt. - Dvergufven skyr icke
menniskan, utan slår sig ned i hennes omedelbara granskap, bebor t. ex. ganska ofta
träden på Madrids lifligaste promenadplats, men är likväl ganska svår att anträffa.
I förhållande till sin ringa storlek är han en dugtig röfvare, som företrädesvis jagar
små ryggradsdjur, men icke insekter, såsom man skulle vara böjd att tro.

*



Familjen Stenugglelika (Noctuidae) innefattar de dagugglor, som sakna
horntofsar.

Af de egentliga Stenugglorna (Athene) är Minervas uggla (Athene noctua,
fig. 150) den mest bekanta. Någon gång träffas hon äfven i södra Sverige. Hennes
längd utgör 21 till 22 cm., hvaraf stjerten upptager 8 cm. Kroppens öfversida är
mörkt musgråbrun, oregelbundet hvitfläckig, ansigtet gråhvitt, undersidan är
hvit-aktig, men på* hela bålen brunt långsfläckig. Ving- och stjertfjädrarna hafva samma
färg som öfverkroppen och rostgulaktigt hvita fläckar, hvarigenom stjerten erhåller
fem otydliga band. - Minervas uggla utbreder sig från södra Sverige öfver hela
Europa och en stor del af Asien till det östra Sibirien och räknas på de tre
sydeuropeiska halföarna till de vanligast förekommande roffoglarne. - Hon förtjenar
menniskans tillgifvenhet, ty hon är den allra näpnaste varelse. En verklig daguggla
kan hon icke kallas, men å andra sidan är hon icke heller så ljusskygg som andra
ugglor och vet ganska väl att reda sig om dagen. Aldrig sofver hon så hårdt, att
hon låter öfverraska sig; det minsta buller väcker henne, och emedan hon äfven om
dagen ser förträffligt, griper hon i tid till flygten. Hon flyger ryckvis i bågar
ungefär på samma sätt som hackspetten, men flygten är hastig och möjliggör för henne,
att med största vighet vinda sig igenom trädens täta löfverk. Då hon sitter, håller
hon sig vanligen hopkrupen, men så snart hon ser något misstänkt, reser hon sig,
sträcker på sig så långt hon förmår, gör böjningar på kroppen, betraktar skarpt
foremålet för sin uppmärksamhet och beter sig högeligen sällsamt. Hennes blick har
något listigt, illparigt, men ingenting elakt, utan alltid något intagande. Den som
känner henne, förstår, att grekerne i henne kunde se en vis gudinnas älsklingsfogel.
Hennes begåfning är verkligen icke heller liten; hon kan väl betraktas såsom en af
de förståndigaste af alla ugglor. Dertill kan hon komma väl öfverens med andra

CO"

af sin art. I södra Europa och norra Afrika anträffas hon ofta i sällskap. - Redan
före solnedgången låter hon höra sin stämma; med inbrytande skymning börjar hon
vanligen sin jagt. Under ljusa nätter ser man henne nästan oafbrutet i rörelse eller
hör henne åtminstone. Dervid genomströfvar hon ett litet område, låter locka sig
af allt ovanligt, kringsväfvar i synnerhet gerna den ensamme jägarens eller
vandrarens lägereld eller kommer intill de upplysta fönstren och skrämmer då nästan lifvet
ur gamla qvinnor. Hennes jagt gäller hufvudsakligen små däggdjur, foglar och
insekter. Hon fångar flädermöss, näbbmöss och egentliga möss, lärkor, sparfvar,
gräshoppor, skalbaggar och dylikt, men mössen förbli likväl alltid hennes förnämsta
villebråd. - I april eller maj skrider Minervas uggla till fortplantning. Hon är då
synnerligen orolig samt skriker och larmar mycket, äfven om dagen. Ett egentligt
bo bygger hon icke, utväljer snarare en passande håla i någon klippvägg, under
stenar, i gamla byggnader, träd eller till och med en kaninhåla, i Tyskland ofta i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0374.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free