Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEKRETERAREFOGLAR. 373
Hon förekommer öfver allt, men är dock ingenstädes talrik, sannolikt endast af den
orsak, att hennes fjädrar af gammalt utgöra en af indianerne utomordentligt högt
skattad prydnad och hon derför ifrigt förföljes. Utom under parningstiden iakttager
man henne alltid ensam. I likhet med dufhöken sitter hon sällan högt upp i träden,
snarare regelbundet på de undre grenarne, från hvilka hon höjer sig med kort,
stötvis men pilsnabb flygt, först lodrätt upp i höjden, hvarefter hon kretsar några
minuter och derpå, om hon varit så lycklig att uppspana byte, våldsamt störtar ned på
detta. Så vidt af befintliga uppgifter framgår, försmår harpyian intet högre
ryggradsdjur, förutsatt att detta icke genom storlek eller förmåga att försvara sig skyddas
mot hennes angrepp. Några iakttagare äro böjda för att tro, att hon endast
angriper däggdjur, företrädesvis apor och trögdjur, men Tschudi iakttog att hon äfven
ifrigt jagar foglar. »I många skogstrakter är det alldeles omöjligt för indianerne
att hålla fjäderfä eller små hundar, emedan de borttagas med en beundransvärd
djerfhet af den omättliga roffogeln. Om en skara apor, särdeles kapucinerapor, vädra
närheten af en harpyia, höja de ett klagande skrik, flykta allesammans om möjligt till
ett träd och söka gömma sig i det tätaste löfverket. De hjelplösa djuren hafva
endast jemmerliga klagorop till försvar mot sin fiende.» - Nästet står enligt
Schomburgk i de högsta träden, är ungefär så stort som jettestorkens bo och
användes enligt indianernes utsago i åratal. D’0rbigny berättar, att harpyian ganska
ofta tages ur boet af indianerne och uppfödes i fångenskap endast och allenast för
att lättare än genom den gamla fogelns dödande erhålla de så högt skattade fjädrarna.
Den indian, som eger en lefvande harpyia, är i de öfriges ögon en ansedd man och
derför mycket lycklig. Qvinnorna få på sin lott att ge foglarne mat och bära dem på
vandringarna genom skogarne. Så snart den fångna harpyian blifvit fullväxt, börjar
hennes qval, ty två gånger om året utrycker hennes egare stjert- och vingpennorna
på henne för att dermed pryda sina pilar eller förskaffa sig en hufvudprydnad.
Fjädrarna äro ett af de vigtigaste föremålen för indianernes byteshandel, och vissa
stammar, som äro kända såsom skickliga i jagten på harpyior, vinna derigenom allt hvarpå
en indian i allmänhet sätter något värde. - Fångna harpyior hafva upprepade gånger
kommit till Europa, särdeles till London, Amsterdam och Berlin. De äro, såsom jag
af egen åskådning kan försäkra, verkligen stolta, majestätiska foglar.
Sekreterarefogelslägtet (Gypogeramis) är så egendomligt, att många deraf
velat bilda en särskild familj. Sekreterarefogeln (Gypogeranus serpentarius, fig.
158) utmärker sig framför alla andra roffoglar genom sina ovanligt långa tarser, till
följd hvaraf hans ben påminna om vadarnes. Färgen är enkel, men tilltalande. De
öfre delarne äro ljust askgrå med brunaktig anstrykning, de något afsmalnande och
förlängda fjädrarna bakpå halsen blekt gråaktiga, örontrakten, halsens sidor och de
undre delarne smutsigt grågula, nacktofsen, hand- och armpennorna äfvensom
handpennornas täckfjädrar och de längsta skuldertäckfjädrarna, öfver- och undergump och
lårens undre del svarta, de öfra stjerttäckfjädrarna hvita, framför spetsen prydda med
oregelbundet formade fläckar. Hannens längd utgör 1,15 till 1,25 meter, de mellersta
stjertpennornas längd är 68 cm. och benens höjd 29 cm. Honan är något större än
hannen. - Sekreterarefogeln är utbredd öfver en stor del af Afrika. Man har funnit
honom från Kap till 16° nordlig bredd och från kusten af Röda hafvet till Senegal;
hans utbredningsområde omfattar således Kap-, Kaffer- och Namaqualandet, Natal,
östra Afrika ända till Samhara norr om Abessinien, vestra Afrika till Gambia och verlds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
