Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FALKÅR.
379
oftare iakttagit honom på min sista resa i nordvestra Sibirien. »Vandringsfalken»,
säger Naumann, »är en modig, stark och ytterst vig fogel; detta utvisar vid första
anblicken hans kraftiga kroppsbyggnad och hans blixtrande öga. Erfarenheten lär
oss, att han icke förgäfves af naturen blifvit utrustad med så fruktansvärda vapen.
Hans flygt är ytterst snabb, med hastiga vingslag, mycket sällan sväfvande,
merendels lågt framstrykande öfver jorden. Då han uppsvingar sig, utbreder han stjerten
och flyger, innan han stiger i höjden, först en liten sträcka fram tätt öfver marken.
Fig, 159. Vandringsfalk (Falco communis).
Endast om våren uppsvingar han sig ibland till en omätlig höjd i luften. Han är
mycket skygg och så försigtig, att han för sin nattliga hvila merendels uppsöker
endast barrskogar. Pinnas inga sådana i närheten, så stannar han ofta hellre på fria
fältet och sätter sig på en sten, och endast i mycket sällsynta fall tillbringar han
natten i en liten löfskogsdunge.» Äfven på den menniskotomma tundran undviker
van-dringsfalken försigtigt den sig närmande jägaren; i större städer bekymrar han sig
deremot icke det minsta om vimlet under honom och han visar då icke sällan en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>