Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
388 DAGROFFOGLAR.
snart denne kommer i boets närhet med en fångad fogel eller en skalbagge», säger
min fader, »låter hon höra sin högljudda stämma, lemnar boet, flyger skrikande mot
hannen och förtär bytet i boet.» Till en början erhålla de unga lärkfalkarne till
största delen insekter, i synnerhet trollslän dör, gräshoppor, johannisbaggar och andra
mjukskaliga skalbaggar, sedermera små foglar af de mest olika arter, i synnerhet
lärkor och svalor. - Äfven lärkfalken anställer icke obetydlig skada. Leuz beräknar
att en sådan årligen utrotar omkring 1100 småfoglar. Men till ersättning är ban
den älskvärdaste tamfogel vi kunna förskaffa oss af denna familj. »Jag har aldrig
haft en fogel, som gjort mig större glädje än min tama lärkfalk», säger min fader.
»Då jag gick förbi stallet, der han hölls, skrek han redan innan ban såg mig, kom
flygande till dörren, tog ifrån mig den fogel jag bar till honom och åt upp den
samma. Gick jag in i stallet, så satte han sig på min hand, lät stryka sig och såg
på mig med trobjertade blickar. Bar jag in honom i mitt rum och satte honom på
bordet, så förblef han här sittande stilla, förtärde äfven i främmande personers
närvaro med största välbehag den fogel, som bjöds honom. Då man retades med honom
eller ville fråntaga honom rofvet, knep han visserligen till med näbben, men klöstes
aldrig med klorna.» - Då falkjagten stod i sin blomma, dresserades äfven lärkfalken
till jagt på vaktlar och andra småfoglar, och han lär äfven af en och annan
falkenerare hafva bringats derhän, att han till och med grep vildgäss vid halsen och
pinade dem så länge, till dess de jemte honom föllo till marken; men allt detta
oaktadt synes han dock icke hafva egt någon synnerlig betydelse i falkoneriet och mera
hållits för sin roande flygskicklighet än för den egentliga jagten.
En bland de mera utpreglade insektätarne i denna familj, Aftonfalken (Falco
[Erytliropiis] vespertinus, fig. 163), hvars egentliga hemvist är i östra Europa och
Sibirien* har några gånger anträffats i södra delen af Sverige. Hans längd utgör
öl cm., hvaraf stjerten upptager 14 cm.; honan är 3 cm. längre. I fullt utbildad
fjäderdrägt kan hannen icke gerna förvexlas med någon annan falk. Undre delen af
buken, låren och de undra stjerttäckfjädrarna äro mörkt roströda; den öfriga
fjäderdrägten är mycket likformigt skifferblå, endast stjerten något mörkare. Vaxhuden,
den nakna ringen kring ögat äfvensom fötterna äro tegelröda, näbben baktill gul,
framtill hornblåaktig. Honan är på hufvud och nacke ljust rostfärgad, på den
återstående öfverkroppen blågrå, på mantel och stjert med mörkare band, på framhalsen
och på halsens sidor hvit, med undantag af de bruna skäggstrimmorna, på den öfriga
underkroppen rostgul med enstaka bruna skaftstreck. Vaxhud, ögouring och fötter
äro orangeröda. I ungdomsdrägten är öfverkroppen mörkbrun, hvarje fjäder med
rostgulaktiga kanter, stjerten rostgul med 11 till 12 mörkare tvärband, underkroppen
från den hvita strupen rostgulaktigt hvit med breda, bruna långsfläckar. De nakna
ställena äro ännu ljusare än hos honan. Pupillen är alltid brun. - Aftonfalken är
i ordets egentliga bemärkelse steppens utmärkande fogel och bebor denna allt ifrån
den ungerska pusstan genom södra Ryssland och hela mellersta Asien ända till Kinas
gränser. I enlighet härmed vandrar han företrädesvis till Indien, men icke till Afrika.
I södra Vestsibiriens och norra Turkestans af mig beresta stepper är aftonfalken en
så vanlig företeelse, att han kan sägas lika litet saknas på detta område som
fjädermolnen saknas på himmelen. Blott ytterst sällan har jag sett honom ensam, nästan
alltid i sällskap. Hvarest på steppen några hviloplatser finnas för dem, der det finnes
en telegrafledning, der vägen under vintern utmärkes af pålar, kägelformiga, med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
